jestas..

Vardagen har ändrat och arbets- och dagisliv börjat. Stor omställning är rätta ordvalet.

Vi som är morgonslöa på alla sätt skall vara på dagis redan halv sju på morgonen, då jag har morgontur och de dagarna har det varit största utmaningarna. Fanken att få två ungar i skick så tidigt på morgonen, det är ingen lätt plätt.

För barnen har det gått över förväntningarna på dagis. Amanda har bara några tidiga mornar varit extra kramsjuk vid hejdå-stunden och två gånger har hon börjat gråta. 

Madeleine har det gått mycket bra för. Man märker bra att hon är mera slut de dagarna jag har morgontur och brukar sova långa stunder som hon annars inte gör. Där har ju också den förhöjda medicineringen inverkan såklart.

Förra veckoslutet var jag ledig och spendera lördagkväll med Sami, Fredrika och Jenny. Fredrika blev ett år äldre och vi tog henne till KW i Karis. Vi andra tog ett stop och Fredrika en cokis, så satt vi ute på terassen i deras supermysiga utesoffa med tak över sig. Att bara sitta och prata, skratta och annars bara ha det jäkligt bra - kan man begära mera ? Nope. Kvällen röda tråd blev absolut de vänner man kan räkna på en hand. Är glad över att man äntligen har fått klart för sig vem man påriktigt kan räkna med och vem man tyvärr inte kan räkna med.

​

Vad skall jag annat komma med ? Jaa-a vår IKEA byrå har kommit upp och äntligen har vi ett och samma ställe för alla miljoner vantar, yllesockor, mössor halsdukar plus annat kräsä man inte riktigt vet vart man skall placera.

Naglarna är fixade ! Är så glad att jag hittat nån som lagar fina naglar på kvällen för en jätte billig peng.

Vad gäller träning har jag börjat göra så att jag far före kvällsturerna på gymmet så att herrn i huset inte behöver bli så förbenat sur på kvällarna när jag annars skulle fara och träna. Idag blir det dock ingen träning för herrn har annat för sig än att vara med barnen. Plus att frun har en sån jääävla träningsvärk.

Det att jag är tillbaka på jobb är ju inte bara en omställning för vi tvåbenta utan också för de med flera ben. 

Hilma tycker inte alls om att jag är tillbaka på jobb. Hon har jusåklart vant sig vid att jag är hemma och nu mittiallt är vi borta en hel arbetsdag och när man kommer hem väntar alltid något mindre trevligt att städa upp. Lucifer har inte tagit det så hårt att jag är på jobb. Katter är ju alltid katter.

Imorgon kommer ytterligare en familjemedlem i form av en hamster ! Längesen vi hade hamster, så det skall bli riktigt roligt. Min första hamster var alldeles ljuvlig. Honom tog jag med till butiken, där sov han i huvan lungt eller låg i ärmen och kollade. Hoppas den här krabaten blir lika snäll.

Här är han. Stackarn som kommer heta ARSKA. Min kära man kan nog inte med namn..

Nu måste man väl börja aktivera sig en aning före kvällsturen.

Måste ännu be om ursäkt för de återkommande telefonbilderna. Måste ta mig i kragen och blåsa bort dammet från systemkameran.

Ciao !

Lördagen drog jag ju som nämt till Tattoo Nation och betalade reserveringsavgiften för min kommande tatuering. Nu är det bara att vänta på December !

Så bestämde jag och mannens syster oss för att inte missa Svenska Teaterns musikal Mamma Mia !

På kvällen blev barnen med sin Famo och vi for på Octoberfest till Aktia Arenan. Mycket folk, allt för många bekanta. Kvällen slutade inte på bästa möjliga sätt då bara folk var arga, så jag drog hem.

Skumppan var i varje fall god !

På söndagen var dagen min guddotter (och jag) väntat på så länge ! Äntligen skulle hon få se Robin ! 

Här är en glad och förväntansfull flicka !

Måste medge att pojken är talangfull även om min musiksmak är något helt annat. Coolt var det då Michael Monroe kom på scen och drog Queen med Robin. På vägen hem stannade vi vid mäkkärin och åt lite. Fick en stor kram när jag släppte av henne hemma. Älskade <3

På måndagen kom mitt blivande gudbarn (som ännu är i magen) på besök och det var riktigt på sin plats. Hade saknat dem så. Kan inte vänta tills jag får se vem som lurar där i magen.

Så var det fysio för Madeleine och trots gånger tusen för Amanda. Jag vet ju varför hon börjar krångla när Fyssan kommer, men hur jag än förklarar så börjar hon bråka. Nå, Fyssan sa att hon skulle börja fundera om hon inte skulle börja trotsa. Hon menade att varje familj där lillasyster/bror får fysioterapi är det precis samma sak.

Efter det kom vår gudson med bror och mamma på besök. Han är så god, vår gudson. Gjorde mig på bättre humör även fast det stod skrivet i min pannan "sluuutkörd".

Idag har mitt huvud varit helt på övervarv med dagisinskolning. För oss är det ju inte bara så där. Det är tusen papper som b.la läkemedelsplaner, det skall skolas personalen på några dagar det som tagit mig ett år ! De skall också skolas inom medicinerna.

Efter dagisbesöket blev det rådgivningsbesök och två vaccin, det är ju aldrig jätte roligt. Sedan träffade vi min Famo som är nere i Västra Nyland nu.

Efter det blev det IKEA med Ulle, Natte och Isabel. Usch så dyrt det blev men nu har vi ny byrå som jag äntligen får alla vantar, halsdukar, mössor m.m i. Måste bara få upp den men det blir morgondagens problem tror jag. 

Köpte flere ramar från IKEA, bland annat en till vårt bröllopsfoto. Vad jag ler varje gång jag ser det. 

"Huvudsaken är att barnet är friskt" meningen brukar komma efter att man konstaterat att könet på barnet inte spelar roll.

"Huvudsaken är att barnet är friskt" för mig med ett inte så friskt barn låter helt annorlunda nuförtiden i mina öron. Före Madeleines alla diagnoser kom fram sade jag ju precis samma sak. Nu skäms jag nästan. För nu vet jag hur illa det tar då man säger den meningen åt nån som inte har ett friskt barn. 

Missförstå mig rätt. 

Jag förstår budskapet eftersom jag själv har sagt orden. Man vill att barnet skall vara friskt, såklart, det vill väl alla men är det verkligen huvudsaken ?

 Är det allt som betyder ? Är inte huvudsaken att barnet älskas och sköts omsorgsfullt ?

I dagens läge tycker jag att det är kärleken som är huvudsaken och att man gör sitt bästa för att barnen skall ha en trygg framtid. Det för mig är huvudsaken. Det om dom är friska eller inte spelar inte roll - man älskar dem precis lika mycket ändå.

Nog om det.

Idag har vi haft Barnets Borg dag och det gick riktigt fint. Epilepsimedicineringen höjdes en aning. Madeleine och Amanda var på deras bästa humör och charmade neurolog och fysioterapeut. Madeleine (och Amanda) visade alla konster de kunde.

Det är roligt att personalen också ser syskonen som kommer med och berömmer dem då de visar sina egna konster. Madeleines nya ståställning och vagn testades och beställdes. Ståställningar är ju aldrig jätte vackra i sig men Madde var jätte glad då hon stod i den. Vagnen är ingen vanlig barnvagn och specialgjord för barn som Madeleine, men fin var det absolut. Min första tanke var att oi så fin, den måste vi ta på en testrunda i byn. Tanken efter det var ju att det kommer bli jobbigt då folk stirrar så, men de får lov att stirra. 

Neurologen tog upp att hon kommer nog att "klassas" som utvecklingsstörd och kommer inte att kunna leva ett självständigt liv men de visste vi ju redan. Det har vi redan kommit på och accepterad, även om de finns mörka stunder då och då. 

Vi tar ett boende med utvecklingstörda/handikappade. Gå in dit. De är glada, lyckliga. Gå in i vilket rum som helst var som helst vart det sitter friska människor. Är de lika glada ? Uppskattar dom de små glimtarna i livet lika mycket som de som bor på ett boende ? Jag kan sätta huvudet i pant på att de inte gör det.

Tanken på framtiden har vi redan funderat på fast det inte är mycket lönt men jag har åtminstone tänk mig att vi har henne hemma tills hon blir i vuxenålder och efter det är det nog t.ex Kårkulla som gäller. Jag ser inget negativt i det. Såklart får hon komma hem och jag kommer säkerligen ränna dit titt som tätt, men tanken är så här och jag får ingen klump i halsen då jag täker på saken. 

Efter Maddes lunch och så gick vi till bilen och möttes av parkeringbot, tur så hade alla andra också fått. Man får tydligen inte parkera där mera och jag var tydligen inte den enda som inte märkte det.

Jag och Amanda tog lunch vid Presso i Prisma medan Madde sov i bilstolen. Eftersom Amanda var så duktig hela sjukhusbesöket gav jag min ensamma två euros slant i plåmssan åt henne och hon köpte en glass och några godisar så hon har varit nöjd nästan hela kvällen. Lite missnöjd blev hon dock när jag inte helt och hållet var med på hennes hoppa från stol till stol lek hon hade i matsalen. Hehhe ! 

Resten av fredagskvällen spenderas i soffan med resten av porukkan.

Här kommer långläsning om vår honeymoon som vi började i stressiga och turistrika Rom.

Hett, dålig luft, massa uteliggare och försäljare var första intrycket. Lite besviken över att jag inte fattat att kolla att vårt B&B låg i semi-slummen, även fast det låg bara lite på en kilometer från centrum. Räddast var jag nog då vi lämnade B&B för att åka till följande destination fem på morgonen då de hemlösa låg överallt. Ingen rånade oss dock. Puh !

Anlände till Rom med buss, vilket var mycket behändigt. 

Eftersom vi en gång var vi turister, så drog vi det all the way och åkte turistbuss som stannade vid alla sevärdheter och gick med tio minuters mellanrum.

Före vi börja turista på allvar passade jag på att äta årets första pizza och dog pizza-döden.

Vi började med Colosseum, Foro Romano och Palatino.

Så otroligt mycket att se att man inte riktigt hann ta in allt man såg, eller så kändes det. Grym folkmängd och hettan gjorde också sitt. Men visst var det fascinerande.

Var där tills det stängde och efter det drog vi tillbaka till vårt annars mysiga B&B.

Följande dag såg vi kyrkan Santa Maria Maggiore som var otroligt vacker, Fontana di Trevi som till min harm var under restaurering, vi gick omkring i gamla stan och handlade nödvändigt krimskrams och hade fåglar i håret, vi besökte Pantheon som jag inte fann värst intressant, vi besökte också Piazza di Spagna och åkte två gånger till Vatikanstaten i hopp om att köerna till Sankt Peterskyrkan minskat, vilket de såklart inte hade. Fanns inte en chans att man sluppit in förrän de stängde, tyvärr. Harmar massor att vi bara fick åka förbi.

First up - Santa Maria Maggiore.

Fontana Di Trevi

Pantheon

Piazza di Spagna. Känns nödvändigt att berätta att vi faktiskt gick upp för hela trappan.

Fontänen i Barberini. 

Circus Maximus.

Och till sist en bild från St. Peterskyrkan i Vatikanstaten. Notera gärna att kön börjar vi dörren till kyrkan och dra sig  hela vägen till andra sidan av kyrkan.

Rom i ett nötskal : Till min besvikelse blev jag inte så förälskad av Rom. Så mycket folk, sån stress, mycket hemlösa, smutsigt och dålig luft. Maten och deras Gelati sjönk däremot som smort. Visst är det häftigt att man nu sett dessa historiska underverk i verkliga livet och inte bara på bild. En resa till Italien gör vi absolut igen men då stannar vi nog bara i Rom för att se Vatikanstaten och åker vidare till lugnare ställen.

Bara några dagar kvar tills Italien ! Börjar få smått med resefeber. Är småstressad över de kommande dagarna. Skulle borda hinna städa före vi far så att min bror och flickvän kan leva här medan vi är borta, borde hinna packa färdigt. Vi far så pass tidigt på söndagmorgon att vi för barnen till deras famo på lördagkväll men vi skall till Kimito för att gratulera vår söta gudson på hans första födelsedag, därav måste vi packa före. Det om det.

Igår var vi till Marsjön och simmade på kvällen. Ljuvligt varmt vatten, relativt grunt för barnen och man såg igenom vattnet. 

Idag var jag till Karis och träffade Pamela över en lonkero på Serendi och for sedan hem till henne och beundrade deras lilla söta labradorvalp medans vi pratade om allt möjligt.

Var så roligt att träffa henne, som alltid. Så naturligt att bara prata och prata.

I flera veckor har det rådit tystnad här, bara syrsorna hörs. Har själv inte ens hunnit läsa bloggar. Bråttom har vi väl direkt inte haft det men tiden har bara flugit iväg. Saknar bloggen, men som tidigare nämt så när barnen lagt sig och man har tid att blogga så orkar man inte. Tyvärr.

Besöker ni min Instagram under namnet cessi_w , finner Ni att vi fått våra bröllopsfoton, vi har hälsat på vår blivande familjemedlem med mycket päls, vi har haft filmkväll med systrarna och pratade till midnatt, vi har även cyklat 25 km med syrrona och pappa och idag har jag sökt mitt nya pass lagom till vår resa om bara sex dagar.

Har ännu inte kunnat avgöra vilket som blir tack-kort.

Blev riktigt förvånad över att det droppat in en kommentar här under tystnaden. Anonym undrade :

"Hej har nu läst din blogg till och från. Men undrar hur Dina flickor mår? Hur allt går med Madeleine? :) tycker du det känns annorlunda att vara gift och isåfall på vilket sätt? :) 
Kan du beskriva dina alla syskon och vad tycker du om dina syskons pojk/ flickvänner? Ha en super fortsättning på sommaren och önskar all lycka till med familjen!"

Svar : Mina fina flickor mår bra. Amanda frågar cirka tusen varför frågor per dag så mitt hår är snart grått, idag undrade hon över solsystemet. Varför solen är varm t.ex ? Madeleine mår riktigt bra. Vi har för cirka en månad sedan givit blodprov som nu undersöks på något stort labratorium som avgör en stor del av framtiden. En diagnos har de hittat som till en del stämmer in men mycket som inte stämmer in. Diagnosen är inte roligt och betyder att vi sätter vårt barn i graven. Så jag hoppas ju att det inte är den. Därtill undersöks det nu om det hon har är från släkten eller bara hon, även här hoppas jag att det inte är släkten, annars innebär det att det inte blir flere barn och jag känner starkt att jag änu skulle vilja ha ett till barn. Vi väntar även på kallelse till kirugen för att avgöra om en operation av huvudet är nödvändigt. Så stora saker pågångs. Försöker mitt bästa för att inte stressa, för då går jag i väggen.

Det där med att om det känns annorlunda nu när jag är gift är det många som frågat och mitt svar är nog nej. Det känns inte främmande på något sätt. Klart jag ännu beundrar min fina vigselring och att det ännu är ovant att ha ett annat efternamn och att skriva det.

Vet inte vad mina syskon tycker om att jag skriver om dem så får ta det ganska ytligt.

Jag har alltsomallt fem syskon, varav en bror jag delar både mamma och pappa med.  Min bror är så gammal att han får köpa ut starkt från Alko och han bor med sin flickvän. Han är på många sätt lik vår pappa dvs en man med få ord men en bra humor. Han tycker om att sporta och dricka kakao på kvällarna. Han är också Amandas gudfar.

Sedan har jag två systrar som är enäggs-tvillingar. Sandra har en blogg som går att läsa HÄR. De är på många sätt annorlunda än mig själv, men det finns ett fint systerband mellan oss. Mina systrar är ganska långt perfekta. De gillar ordning och reda, att baka och fotografera och de har en svaghet för Justin Bieber och märken som Victoria's secret m.m.

Sedan har jag två bröder till varav den ena går i högstadiet och den andra i lågstadie. Typiska drag med alla andra pojkar i den åldern. Den ena spelar på telefonen hela tiden, den andra sträcker på byn och är med sin flickvän som jag tycker riktigt bra om. De skall agera husvakt medan vi är på vår honeymoon. 

Alla mina syskon är mycket söta och står mig oerhört nära hjärtat.

Och till sist : Tack så mycket, detsamma önskar jag dig.

Efter Ålandresa hade jag några arbetsturer. Märks att man "bara" varit hemma i ett år då jag har varit rätt så slut efter turerna.

På torsdagen blev det häng på stugan där jag mest solade, Madeleine gosade med Mommo i skuggan och Amanda grejade med vatten.

Senare fick vi besök av mina systrar och senare hakade min pappa på. Vi bokade in en systerkväll nästa vecka med film och popcorn som jag ser mycket framemot.

Yes ! Fredag !!

Onsdagen var det parkbesök som gällde. Amanda cyklade till parken och jag halvsprang brevid medan flickornas mommo gick med Madde i vagnen. Perfekt parken-väder hade vi, inte för kallt men inte för varmt. 

Senare på kvällen kom Nyman skylten på ytterdörren. De guldiga skruvarna tar i ögat lite så tror jag inhandlar vitt nagellack snart och målar dem.

På torsdagen fick vi besök av Marika och co. Tänk att nästa månad fyller vår gudson ett år ! Och dagen till ära stod han första gången utan stöd, dock råkade jag ju inte få det på bild så det blev en bild där han står med stöd. 

Sötnos.

Senare var det punttis som kallade, och idag har jag en sjutusans träningsvärk. 

Imorgon åker vi till Åland för att fira min kusin som blir konfirmerad. Så det blir några dagars tystnad här. Min snälla svärmor är hus, hund och kattvakt. Guldvärd är hon, min svärmor.

Tiden har gått snabbt och imorgonbitti åker våra Sverigevänner tillbaka, så idag blev det grillmat för hela slanten.

Så var jag efter deta inte alldeles fiffig och ännu klämde in en majskolv vilket ledde till min första tandvärk och en otroligt jävlig sådan. Tur att jag snart har tid till tandläkaren..

Efter att alla fått i sig mat, kaffe, efterrätt och sett bröllopsfotona blev klockan läggdags för flickorna och hela gänget åkte hem. Hoppas de kommer snart igen.

Nu kliar det lite i fingrarna att laga en ny header, men jag tror jag väntar tills alla porträttbilder kommit och sedan väljer ut en av dem, vill ju inte att det skall komma upp till era öron med bröllopsbilder.

Veckan efter bröllopet gick mest ut på att ta det lungt, betala det sista från bröllopet och så ta det lungt igen. Har varit en skön vecka även fast vädret inte varit det bästa.

På tisdagen blev det rajtantaijan för oss brudar. Vår svenska vän Tilly smet på hösten iväg till Florida för att gifta sig i hemlighet. Nu när de äntligen kom till Finland blev det fru-hippa.

Min sister in law har många bra bilder från Team Vaimo kvällen  checka HÄR.

Midsommaren blev det mökki elämää för hela slanten. Från fredag-dag till söndag eftermiddag njöt vi i paradiset med min man, Daniel & Natte.

Vi grillade god mat, badade bastu, spelade spel, skrattade, tog det lungt och tog en tur i rodd-båten.

Skålade för midsommaren !

Så otroligt bra men lugn midsommar. Vill tillbaka till Paradis-stugan NU !

På lördagen ringde kyrklockorna för oss och vi sade ja åt varandra i Ingå Kyrka. Har aldrig i hela mitt liv varit så nervös som stunden jag gick in i kyrkan, fick koncentrera mig på att andas för att inte brista i full gråt. Lyckan är obeskrivlig.

Här kommer bildbomb som Ulle tagit. Syrran har även skrivit ett inlägg om bröllopet HÄR.

En mycket nervös brud.

Lyssnar till Vonne som så vackert sjöng Shania Twain - From this moment.

Risöversvämmning. 

Andra kyssen som man och fru.

Vår fina och goda bröllopstårta. Cateringen sköttes av Brasseriet och inte en dålig sak kan jag säga - så otroligt duktiga.

Dags för bröllopstårta.

Puss min man.

Till Bryans Adams Heaven dansade vi första dansen.

Hitta strumpebandet-leken. Jaaa-a jag är jätte kittlig på benen.

Skoleken.

Så hade vi även hitta mannen/frun leken och jag misslyckades totalt och trodde min egen pappa var dani medan dani hittade mig utan problem. Haha.

Så hade även Natte och Ulle ordnat en överraskningslek som gick ut på att Dani skulle skriva en dikt åt mig av vissa utvalda ord. Han lyckades jätte bra och jag blev riktigt tårögd.

En dag jag aldrig glömmer.