Bra nyheter.

Har åter en sjukhusdag bakom oss. Nervositeten är alltid lika stor.

Men idag fick vi komma hem med ett leende på läpparna. Det förtjänar vi verkligen.

Fast vi har mycket kvar, så behövdes det här verkligen. 

Blev IKEA besök efter sjukhusbesöket. Snabbaste besöket hittills, men det var ett av kriterierna för att slippa dit. Det sista till julklapparna inhandlade nu, en till wc-pall åt Amanda, nya blommor att förstöra åt mig och Ahlgrens bilar åt Dani. Haha.

Så fick vi även Lillasysters leende på foto idag.

Inte så pjåkigt.

       

19.11.2013 kl. 21:46

S

Blev rivig början på denna söndag. Sleva i mig en påse pikapuuro och ett glas mjölk med tanke på att fara ut på förmiddagslänk. Sen såg jag ut och konstaterade att jumppa-rummet inte såg så tokigt ut idag. Bra så. Halv timme crosstrainer och sedan övningar från boken jag fick av Sambon till födelsedagen.

En snabbdusch, aggressiv användning av plattång och lite mascara senare var det kalasdags. Idag var det min guddotters sju års kalas. Tösen fyllde redan förra veckan men hade kalas idag. Tänk att hon gått och blivit stor skolflicka redan. Det var just hon skrattade för första gången i min famn. Det var just jag matade henne med tårta på hennes ett års dag. Min älskade ögonsten. 

Av oss fick fröken en av sakerna som stod högt upp på önskelistan - hål i öronen. Och att valt att dömma på fröken min, då jag berättade varför jag hade köpt örhängen åt henne, så tror jag hon blev ganska glad. 

Satt just och funderade jag vad jag mer skall berätta. Har vi gjort något ikväll ? Nee, vi har ju bara varit. Så det var väl bra så här då. 

       

17.11.2013 kl. 21:46

Farsdag och kalas

Som jag redan nämt flere gånger är November fullt av program, i vår familj.

På Farsdagen började vi morgonen med att väcka vår egna pappa här hemma, och ge kort och present.

På dagen gratulerade vi mammas man, som är Amanda halv-mofa. Efter det rusade vi till Amandas mofa och överräckte snabbt hans gåva. Fortsatte hem och fick Amandas fafa på besök och såklart ge hans gåva.

Senare på kvällen åkte vi iväg och gratulerade min Mofi.

Pappa, Mofa & Fafa fick handdukar med deras "namn". Amanda halv-mofa fick en bastuslev eftersom deras är sönder.

Min Mofi fick ett kort med Lillasysters fotavtryck och Amandas handtryck.

Igår var det sjukhusbesök igen, och de dagarna bokar vi inga andra program och på kvällen blev det långlänk med dogi.

Och idag fyller min mammas man år, och han tycker om kokos-bollar, så medan Lillasyster sov, bestämde jag och Amanda oss för att baka kokosbollar åt honom.

Annars bra men kokosflingorna tog slut. Tur så går de ju nog att äta också utan kokosflingorna.

Så kvällen har vi spenderat på kalas. 

Nu pyssla de sista dop-inbjudningarna sen nukkumatti.

          

12.11.2013 kl. 22:34

En lördag

Så här började min lördag :

För första gången på våra snart 7 ½ år, fixade min Sambo morgonmål åt mig

Och så här avslutar jag min lördag :

Glögg, choko och lördags filmen på TV.

Här imellan har vi varit till Mamma/Mommo och travat omkring i skog och mark, med Amanda & dogin ( Lillasyster blev inne med Mommo). Måste säga att det känns bra i mig, då jag ser hur lycklig Amanda är när vi gör något sånt här. En så simpel grej som idag : gå i skogen en stund, gå omkring på gården och visa henne vad jag brukade göra i just den backen då jag var barn. Så både jag och Amanda rullade ner för backen, mångamångamånga gånger. Lika roligt varje gång. Och hunden var också jätte glad. Ni vet hur hundar kan få "hepuli" ? Föreställ Er en mops med "hepuli". 

En bra lördag alltså. Imorgon en dag full med program. 

        

09.11.2013 kl. 22:24

Herr avundsjuka har anlänt

Precis som jag trodde att inte alls Herr Avundsjuka skulle komma - så kom han. Har dock inte slått till så jätte häftigt - ännu.

Amanda har börjat med det att hon kastar mjukisar på sin Lillasyster eller det att hon "svipar" saker just som mjukisar så att det tar i Lillasyster, så har vi också det att Amanda skriker på flit så att syrran knycker sig och blir rädd. Tur i oturen har Amanda inte gjort det så det skulle tagit ont åt henne, utan hon har mera knyckt sig.

Vad gör man. Nå man blir ju först arg. Sen ångrar man att man blev arg och försöker i bästa mån förklara att vi älkskar henne precis lika mycket, och att Lillasyster är så liten att hon inte kan göra saker själv. Men hur mycket nu en treåring tar in vet jag inte.

Jag försöker så att Sambon har Lillasyster ibland, så jag kan vara med henne på tumis. Och tvärtom såklart.

Igår när Lillesyster ätit ordentligt och somnade till sin dagsvila som brukar ligga på två-tre timmar, så for jag och Amanda till parken.

Vi lekte i lekparken kanske en halv timme, så for vi sedan upp på Prästgårdsberget och klättade upp ända till masten.

Så lekte vi ytterligare en halv timme i parken då vi kommit ner från berget. Så efter tvåtimmars utevistelse for vi hem och äta.

Efter maten for vi till Mommo/Mamma för att äta plättar. Bror med flickvän infann sig även där, vilket var jätte roligt.

När vi väl kommit hem och jag läste bloggar vid nattningen, så fick man minsann sig en tankeställare av Kakkakaffes inlägg.

Herrejestas, det är aboslut inte vad jag vill för mina egna barn. Jag vill att mina barn nog skall orka vara med på gymnastiken, orka klättra i skog och mark, kunna göra kullerbytta, hoppa jämfota och gå på en planka. 

Jag blev helt till mig.

Fast jag inte alls är gammal så hör jag till dem som inte hade dator hemma då vi var små, det fanns inte heller tv-spel före vi var i lågstadieålder i vårt hem. Vi hade inga mobiltelefoner hemma. Jag kommer ihåg då mamma fick sin första mobiltelefon som var en gul Ringo. Då jag gick i lågis fanns det ännu telefonkiosk utan för Varuboden. Jag fick min första mobiltelefon på åk 4, det var en Nokia 3310, med den kunde man tävla om vem som hade längsta "masken" i "Snake". Jag kunde gå till skolan med orange byxor,limegrön t-skjorta och röd tröja och ingen reagera.

Jag hör till dem som byggt otaligt många kojor i skogen, klättrat i berg som min mamma definitvt inte skulle ha tillåtit, gått strumpfota på en lerig åker, gått ner i djupa sandgropar fast föräldrarna utryckligen förbjudit, lagat "soppa" på vatten, sand, sågspån, gräs och annat fint man hittat - och även smakat på "soppan". Jag vet hur man lagar får av kottar, och har även lekt med dem. Jag har cyklat och klättrat i träd och även fallit från dem och skrubbat upp knäna otaliga gånger. När man såg på VHS så hörde det lite till att det skulle "spraka" i rutan och hittade man inte fjärrkontrollen vat det inga problem för man kunde göra allt det på TV:n.

DET är vad jag vill att mina barn också skall få uppleva. Men endel av sakerna är kanske bäst att inte föräldrarna får redan på. För nu har man gjort så farliga saker, som kunnat sluta riktigt illa, men tur så har man klarat sig.

     

04.11.2013 kl. 12:10

Sömn-inlägget

Nyfödda brukar sällan hämta med sig sömnrika nätter åt föräldrarna. Men ibland hämtar de med sig sömnfattigare nätter än vad man kanske räknat med.

Jag är ju inte född igårmorse, och visste ju att det kan gå så här. Alltså att Lillasyster inte låter sin Mamma sova något överdrivet mycket.

De senaste sju veckorna har medeltalet på antal timmar sömn per natt varit kanske fyra timmar, vilket är lite för lite mig. Vissa nätter har det varit bättre men vissa nätter har man inte sovit alls. Plus att mitt HB fortfarande ligger under 100. Zombie har varit ett kännetecken för mig de senaste veckorna.

MEN - vågar nästan inte skriva det heller - de senaste tre nätterna har ungen sovit ! Halleluja !!

Vi har gått upp ganska jämt klockan 21. Jag har ammat henne i vår säng och sedan lyft en sovande flicka till sin spjälsäng där hon sen sovit gott ända till ca. 02-03 tiden, då hon vaknat, ätit för att somna om igen, sova gott i spjälsängen till ca. 05-07 tiden, ätit och igen somnat och sovit i egen säng till 08-09 tiden. Jag är ju som en ny människa !

Andra natten fick jag ju inte ens sömn efter första matningen. Låg bara vaken och stirra i mörknet. 

Önskar att vi nu hittat ett bra system och att hon fortsätter sova gott.

    

04.11.2013 kl. 11:50

Roligt besök !

Dagen var redan super bara av att sovrummet blev färdigt, och som pricken i så fick vi äntligen Marika, Linus & Felix på besök.

Hade bestämt mig för att laga något gott att äta åt oss. Blev två saker jag aldrig lagat tidigare nämligen Pasta med soltorkade tomater och mozzarella, till efterrätt ugnspäron med kinuskisås. Pastan var väl helt ätlig, men päronen hade jag glömt en liten men viktig detalj, så vackra blev de inte men det sjönk nog ner.

Ungarna var glada av varandras sällskap och det räckte med att vi tillrättavisa dem ibland, annars löpte det finfint.

Jag och Marika kom också överrens prima och hade mycket att diskutera, så inga tysta stunder blev det.

Tack för en fin dag ! Ni är bäst ! Snart igen <3

         

 

23.10.2013 kl. 21:43

Pysselkväll !

Blev pysselkväll för hela slanten igår efter att flickorna somnat.

Nu är alla inbjudningskort, menykorten samt annan info-lapp färdiga ! Som en sten fallit från axlarna !

Så pysslade jag ihop inbjudningskorten till Amandas treårskalas, när jag engång börjat.

Så skönt att ha det här fixat ! Nu behöver det inte spöka i bakhuvudet. Bröllopsinbjudningarna har varit störta spöket, så nu kan jag fokusera på annat.

     

10.10.2013 kl. 14:22

Hälsningar från sjukstugan.

Idag hade vi planerat något helt annat än vad det blev. Marika, Linus & Felix skulle komma hit och leka men tyvärr så blev det att skjuta upp tack vare ;

Fjärde dagen Amanda har feber, idag tack och lov bara stegring. Hostan och snuvan håller i sig som tidigare. Inga dagis imorgon heller. 

Så fyller ju Lillasyster 1 måndag idag. Som present har hon också fått feber och flunssa. Märkte på morgonen att hon var lite varm och såg så hängig ut så jag tog tempen och den var jämt 38 grader. Ringde rådgivingen och fick en läkartid genast eftersom det inte riktigt är bra när en så här liten baby får feber.

Läkaren kollade alltmöjligt och Lillasyster var lite röd i svalget. Så fick vi fara till labben efter det och stackarn blev pickad i hälen, det togs pika-CRP, vanliga CRP ( infektionsvärde och PVK (Lilla blodbilden ). Pika-CRP visade under fem dvs ingen infektion. PVK svaret får vi på fredagen.

Som jag också trodde handlar det om en helt vanlig flussa som många har nu. Vi fick ändå Panadol mixtur att ge Lillasyster. Blir det värre så skulle vi direkt till sjukhuset.

Usch.. Jag tycker inte alls om det här. Hoppas det nu snart sku gå över.

        

09.10.2013 kl. 14:40

Räddaren

Som jag nämt i ett tidigare inlägg har Lillasyster inte riktigt varit den nöjdaste bebisen och vi har haft många flere timmars långa skriksessioner. Det har tagit mycket på krafterna även om det inte pågått så länge.

Vi har pratat kolik med rådgivningen och så fick vi tipset att testa DDS Junior mjölksyrebakterier, ifall det sku hjälpa.

Till våra hjärtan och örons glädje har det hjälpt ganska bra. 

DDS Junior har rekommenderats av zonterapeuter som förevisat omkring på rådgivningar. 

Nu har det hjälpt så pass bra att vi idag första dagen givit D-vitamin.

Men nu skriker fröken för en helt annan orsak. Kossan avslutar.

        

07.10.2013 kl. 17:22

Lite tankar..

Spooky. Marika skrev ett inlägg om vikt, motion efter förlossningen. Kommentarerna under inlägget via fb handlade om pressen från samhället att man skall vara i form genast efter förlossningen.

Medan inlägget och kommentarerna skrevs var jag på min första springtur efter graviditeten. Tjugo minuter sprang jag, och jag måste säga att jag är mycket nöjd över min prestation med tanke på att det bara är tre veckor sedan jag födde barn och nästan ett år sen min senaste springtur. Efter min lilla springtur gjorde jag ryggmuskler 15 x 3, armhävningar 10 x 2 och magmuskler 15 x 2 med gymppabollen. Eftersom det var första gången efter förlossningen började jag lätt.

När jag var färdig med mitt, läste jag Marikas inlägg och började tänka lite. Jag själv har ingen press från samhället, utan bara press från mig själv. Jag tycker inte om min kropp som jag nu har, även om jag vet att det minsann är en prestation som heter duga. Tre veckor efter förlossningen och alla graviditetskilon är borta, plus ett "övrigt" kilo.

Måste påpeka att jag inte bantar utan vill återgå till mitt hälsosamma jag och att jag absolut njuter av att få och kunna röra på mig igen. Jag har gott om tid att nå mitt "komma-in-i-brudklänningen"-mål efter att jag ammat färdigt.

Nog med text. Fattigt med bilder, men några skall Ni ändå få.

Räksallad- omnomnom. 

Våra egna äppel som funkkar utmärkt som efterrätt efter maten.

            

 

30.09.2013 kl. 19:16

Teaterbesök

Natten mellan torsdag och fredag innehöll ännu mindre sömn och ännu mer skrik än nätterna före det, därför blev det obloggat igår. Även fast jag var mera zombie än människa fick vi ändå lite till stånd.

Nån bild från vår patetiskt lilla kvällspromenad blev det tyvärr inte eftersom Lillasyster bara skrek. Det var nu ungefär vad vår dag innehöll.

Föregående natt var MYCKET bättre och innehöll inga tim-långa skriksessioner, så jag fick sova ganska bra. Eftersom Mamma var pigg idag så bestämde jag hastigt på morgonen att vi skall fara på teater idag, när det nu engång ordnas här i vår lilla by.

(Laatu-telefonbilder eftersom vår kamera var dränkt med torkad juggis.)

Föreställningen var Alfons & Mållgan, och efter det uppträdde Apan Anders. Mer än halva besöket satt fröken snällt med de andra barnen, sen börja hon springa bakom scenen osv. 

Nu tar vi åter igen skriksession..

      

 

28.09.2013 kl. 12:43

Blandat.

De två senaste nätterna har inte varit så lyckade. Jag har fått sova två-tre timmar per natt, vilket såklart bidrar till att jag är super trött. Så har inte mycket att komma med, men lite text och osammanhängande bilder skall Ni få.

Igår var första besöket till rådgivningen för Lillasyster. Vi har haft turen att de besökt oss här hemma hittills. Allt bra och Lillasyster växer fint och väger nu 4060g och är 51,5 cm. Lillasyster fick mycket beröm för att hon är så spänstig.

Har också skickat priser till Karin & Heidi som vann Tävlingen.

Hem på posten fick de choklad-ansiktsmask och en Fazer-patukka. Litet men gott.

Dagens mat - sallad med mozzarella, couscous med grönsaker och räkor och lite kvarbliven lax från gårdagen.

Och en selfie från dagens regniga länk med mina flickor. 

Nu blir det kvällsrutiner här och så hoppas jag på en sömnrikare natt inatt.

     

26.09.2013 kl. 20:33

Hösten i mitt hjärta.

Vad jag sen tycker om hösten ! Sköna tröjor, yllesockor, duntäcke, mörkt om kvällarna, brasor, inte behöva sheiva benen hela tiden eller lacka tånaglarna hela tiden m.m.

Idag blev det första långlänken efter förlossningen. Som jag längtat efter detta. Att kunna gå långa länkar utan att få ont eller bli överdrivet andfådd. Så sköööönt ! Imorgon igen hoppas jag ! Nu får jag se framemot att få "grönt ljus" på eftergranskningen, så det kan bli lite annat än "bara" promenader.

När vi kom hem från vår långlänk hade vi fått brev från församlingen angående dop. Nu blir det att börja planera dop ! 

Har redan bestämt mig för att inte vara duktig alls, och beställa alla kakor. Jag hatar att baka. Jag har bättre för mig på dopdagen än att stå och garnera och dekorera några kakor. Prima !

God laxsallad blev det till mat.

Nu sover båda ungarna, så jag njuter av tillfälliga tystnaden och dricker mango/persikaté.

        

24.09.2013 kl. 22:06

Hemmalivet.

Nu är Lillasyster femton dagar, och vi har fått en smak på hur livet med två barn är. Det är definitivt mera kaotiskt. Det finns stunder jag påriktigt önskar jag hade flera armar och händer eller att jag kunde dela mig till två. 

Vad gör man när man själv sitter och ammar på soffan och det mittiallt öppnas en dörr och storasyster traskar ut och tar dessutom med sig hunden ? Att låsa dörren fungerar inte, för storasyter får upp den utan minsta lilla problem, och hon har selektiv hörsel dessutom så hon struntar i om du sitter på soffan och ropar att hon skall komma in. Hunden hör, och kommer snällt in när man ropar, förutsatt att den inte ser något roligare och också väljer att ignorera mig.

Liknande fall finns många, de flesta just då jag sitter/ligger och ammar, som jag inte vet hur jag skall betee mig.

Amanda har inte ännu visat större tecken på avundsjuka, men det hinner ju börja ännu. När brukar avundsjukan börja visa sig ? De små tillfällena som varit är också här sammankopplade med ammningen. Då jag suttit och ammat, skall Amanda med våld komma i famnen och lyssnar inte överhuvudtaget på när jag försöker föklarar utan får raivare så fort jag nekar henne. Jag kan föreslå att komma brevid mig, men det duger ju inte. 

Förrutom de stunderna så har Amanda varit en jätte duktig storasyster. Hon vill så gott som alltid vara med vid morgon-/kvällstvättar, blöj-/klädbyten, vagnpromenader m.m. Hon håller gärna sin Lillasyster i famnen och pussar och kramar henne i massor. 

Jag lägger mycket energi på att se till att Amanda skall få sin del av uppmärksamheten, fast Lillasyster inte gör det lätt för mig alls. 

Jag har fått frågan om Lillasyster är en nöjd bebis. Svaret är tyvärr lite sisomså. Hon vill vara vid bröstet hela tiden vilket leder till mycket magknip, sen spyr hon, sen kommer hickan som hon inte alls tål, sen blir hon hungrig pånytt för hon just spytt upp allt. Så här går det on and on. Men så här är det med bebisar, det visste vi ju och tur att det är andra barnet så man är mera säker på sig själv. Nätterna går till all tur bättre nu, och hon vaknar cirka tvåtre gånger per natt. 

Jag tackar högre makter för att Sambon fått ha pappaledigt så länge som han har. Han har varit två veckor pappaledig, och nu tar han ut "pekkas-dagar" så han är hemma ännu denna vecka och hjälper mig.

Jag är jätte rädd för det som väntar nästa vecka. Jätte rädd. Jag vet inte hur jag skall hålla alla bollar i luften. Hur skall jag räcka till ? Hur skall jag få allt att hålla ihop ? Något som jag inte ännu analyserat färdigt är i vilket skede jag skall kunna fara ut med hunden så den får göra sina morgonbestyr ? Hur fan skall jag klara allt ?

Nu känns det lite bättre då jag fårr skriva ut min lilla angst. Så nu skall jag lägga på Disneyfilm åt treåringen och jag skall börja dammsuga.

      

 

24.09.2013 kl. 18:26

Dopet igår

Här får Ni en bildbomb från gårdagens dop, då vår gudson Felix Birger Micael döptes.

Dopet gick relativt bra, jag var förberedd på värre. Tre-åringarna sprang nog omkring och härja en aning, men de hade inget marathon och de skrek inte överdrivet mycket. Lilla Felix och vår lilla tös var båda ganska nöjda hela dopet. Så winwin !

 

Over all så gick dagen riktigt bra. Marika var snäll och gav lov att jag fick låna deras sovrum då Lillasyster skulle äta, så jag behövde inte flasha framför alla. Tog bort en hel tyngd från axlarna. Amanda var också snäll och duktig hela dagen, inga tre-års trots - YESS !

Kanske dags att börja planera Lillasysters dop snart. 

           

23.09.2013 kl. 11:49

Lördagkväll.

Det blev besök hos Mommo och promenad med vår lilla familj här på kvällskvisten.

Kan bara säga ; Vitsi vad fin kväll det har varit. 

Och nu efter att jag packat allt färdigt inför morgondagen och haft en liten fröken med mycket magknip så tar jag natt och hoppas jag får sova någorlunda. Imorgon har vi en stor dag framför oss.

       

 

21.09.2013 kl. 22:22

Måndag !

En vecka har gått sedan Lillasyster föddes. Vau, föddes hon inte igår liksom ? Nåväl, idag har vi inte gjort så farligt mycket extra men lite bilder skall Ni få från vår dag.

Min goda sallad med laxbullar.

Haft två snabb-besök av min Famo och flickornas Mommo.

Mommo hade varit och handlat och hämtade lite kläder åt Lillasyster och en hösthalare + handskar åt Storasyster.

Bilder från dagens vagnpromenad. Aij vad jag sen tycker om hösten.

Dagen till ära har Lillasyster varit första gången i badet här hemma. Hon tyckte nog det var så skönt. Nöjd och glad hela badet. 

Jaa-a det här var liksom vår dag det, inte mycket att hänga i julgranen men alltid något. Nu blir det en kopp te sen sovdags.

            

 

16.09.2013 kl. 21:24

Vagn-debut

Eftersom Lillasyster sov mycket bättre förra natten, kände jag mig aningen piggare idag.

Visserligen innehöll förra natten cirka lika "mycket" sömn som de andra nätterna dvs cirka tre timmar men det var inte på grund av Lillasyster utan denna gång var det storasyster som höll mig vaken. De andra nätterna har ju varit så sömn-fattiga för att Lillesyster hela tiden velat vara vid bröstet. Men nu var det Amanda som vaknade fyra tiden på natten och var pigg som en lärka. Men det var lite annat eftersom jag kunde halvsova fast Amanda var vaken, och hon kräver ju inte samma sorts uppmärksamhet som Lillasyster, så jag kände mig på så sätt mera utvilad idag.

Så efter vår dags-"päikkärit" med Lillasyster så ställde sig Sambon och lagade mat och jag fick för mig för att fara ut med barnen och syskonvagnen på en liten promenad.

Och den promenade blev nog som kort som den bara kunde bli. Hahah ! Lillasyster började skrika nästan genast, men jag fortsatt gå i hopp om att hon skulle somna igen, men icke. Så jag vände om och gick tillbaka hem.

Väl hemma slutade Lillasyster skrika och somnade - SÅKLART.

Nå även fast det blev kort var den här mamman ändå ganska glad, även fast hon har enorma påsar under ögonen.

Vi får göra nytt försök en annan dag. 

       

14.09.2013 kl. 21:10

2010 vs. 2013

Jag är medveten om att varje graviditet och förlossning är olika, så är det klart man jämför med tidigare upplevelser.

Även fast jag tycker lika mycket om slutresultatet på båda förlossningarna, måste jag medge att Lillasysters förlossning nog var behagligare.

Nu fick jag uppleva den där "Nu händer det"-känslan som jag missade med Amanda, eftersom 2010 blev förlossningen igångssatt. Nu fick jag uppleva smärtan som smygandes, det började svagt och man hann tolerera smärtan och ta det på ett annat sätt då den ökade gradvist.

2010 - började förlossningen med att vattnet gick och jag lamslogs av de kraftiga täta sammandragningarna som kom genast och med litet mellanrum, och jag fick panik då det genast pangpå gjorde så helsikes ont.

2013 - Nu kunde jag koncentera mig på andningen genom värkarna och kände mig som jag hade kontroll över situationen. Dessutom kändes det inte främmande som 2010, utan bekant eftersom jag redan gått igenom en förlossning, så kändes den nu tryggare.

Jag haft samma inställning till smärtlindring båda förlossningarna. Du kan omöjligt veta hur du tar situationen när den kommer, du kan ana och förvänta dig, men du kan inte veta. Jag har inte tänkt mig något, utan väntat och sett hur det känts. Båda gångerna har jag tagit epidural, och varit mycket nöjd över beslutet. Nu 2013 erbjöds jag igen lustgas, men tackade denna gång nej eftersom jag kände det mera obehagligt än till nytta. 

Då jag födde Amanda fick jag epidural redan då jag var tre centimeter öppen och läkaren fick då epiduralen på plats på tredje försöket, och dessutom fick jag sitta med ryggen rudad, vilket var behagligare. Så då låg jag smärtfri i många timmar och kunde sova och äta medan kroppen arbetade och jag inte kände minsta lilla smärta. Det var ju  nog behagligare än att först få slappna av vid 8 centimeter öppen.

Tiden efter förlossningen har också denna gång varit behagligare. Med Amanda behövde jag sys massor, jag sprack ända upp till livmodermunnen och på grund av det hade jag jätte svårt att sitta i flera veckor, även att gå var svårt. I och med att jag inte sprack lika mycket denna gång och behövde endast fyra stygn nu, har jag kunnat sitta normalt genast efter förlossningen.

Jag förlorade även mera blod med Amanda även om mitt HB var bättre med Amanda än nu. Och ioch med att jag förlorade så mycket blod då, så var jag även mycket mycket tröttare. 

2010 var ju en ny främmande situation och jag var mera nervös och spänd den första tiden med Amanda. Nu känner jag mig säker i rollen och det gör ju mig mera avslappnad och även mera pigg.

Men som sagt så tycker jag lika mycket om slutresultatet - vilket är huvudsaken. Det är ju värt all möda och smärta. Man glömmer allt besvär man gått igenom samma sekund som barnet är ute.

       

 

 

 

14.09.2013 kl. 20:41

Förlossningsberättelse

Förbered Er på långläsning. Skall försöka göra det så redigt som möjligt. 

Det börjadendagen. På kvällen efter att Amanda somnat såg vi nya avsnitt av NCIS och det blev rätt så sent. Klockan 01:00 kände jag den första värken. Jag märkte genast att den var annorlunda som de andra värkar jag haft. Tänkte inte mera på det och gick till sängs.

Drömde på natten att jag hade värkar, och vaknade till att det var riktiga värkar jag hade. Drömmen var sann. Yrvaken som jag var orkade jag inte notera det destumera. Vaknade varje gång en värk började, sneglade lite på klockan och konstaterade att värkarna kom med ca. 20 minuters mellanrum.

När klockan nått fem kunde jag inte mera sova mellan värkarna utan började lite ana att det är påriktigt nu. Började klocka värkarna. Cirka femton minuters mellanrum. Nu började värkarna vara ganska sjuka. Steg upp, gick på vessan, släppte ut katterna och sånt. Tidigare har sammandragningarna slutat eller fått längre mellanrum då jag rört på mig. Nu kom de bara tätare, och gjorde sjukare. Nu kom sammandragningarna med tio minuters mellanrum. Textade mamma och förberedde henne på att kanske få komma och agera barnvakt. Gick på vessan igen och märkte att jag trott helt fel. Jag trodde tidigare att slemproppen gått, men jag hade fel - NU for den. Nu kom sammandragningarna med nio minuters mellanrum, plötsligt blev det bara åtta minuters mellanrum. Nu ringde jag mamma och bad henne komma över.

Packade med det sista till BB-väskan medan vi väntade på att mamma skulle komma. Då mamma anlände kom värkarna med bara fem minuters mellanrum. Ringde Lojo och meddelade att vi är påväg. Resan till Lojo gick minsann snabbt och vi anlände passligt till skiftesbyte, så  togs CTG-kurvan en halv timme, tills sedan en barnmorska kom. Sammandragningarna var fortfarande med fem minuters mellanrum. Får nu Litalgin intra muskulärt, men det hjälper inte det minsta.

Barnmorskan undersökte mig och konstaterade att jag "bara" var två centimeter öppen. Great, tänkte jag, vi blir väl hemskickade härifrån ännu. Så blev inte fallet. Vi förlyttades till ett rum och eftersom klockan nått åtta serverades jag morgonmål som jag åt medan jag satt på "pomppo-bollen" och med en dyna emellan, lutandes mot sängen. Barnmorskan börjar fixa igång badkaret.

Klockan 09:20 sjunker jag ner i badkaret och känner mig relativt avslappnad. Kan ännu koncentera mig bra på värkarna och andningen. Känner mig som en vinnare som skötte mig så duktigt. Efter en stund kommer de där sendragen i vänstra benet igen som jag var bekant med några veckor före förlossningen, men denna gång gör det ännu sjukare och jag börjar svära av smärta.

Klockan 10:00 kliver jag ur badkaret och sammandragningarna tar mig med sån fart att jag håller på att tappa fattningen. Värkarna bara kommer och kommer, utan paus, tillika som sendraget i benet håller i sig. Barnmorskan kollar läget - och jag är 4-5 centimeter öppen, och hon spräcker hinnorna och fostervattnet går. Barnmorskan ringer anestesiläkaren, som kommer efter bara några minuter. Jag ser henne inte alls, bara ligger och försöker koncentera mig på värkarna.

Nu kommer vi till det skedet jag får en dödsönskan.. Jag ligger på sängen i otroligt obekväm fosterställning, med värkar och sendrag. Kommer ihåg hur det här fungerar. Jag försöker mitt bästa för att ligga stilla fast jag har så ont. Anestesiläkaren har svårt att få epiduralen rätt. Jag har tappat räkningen på hennes försök att få epiduralen rätt.

Jag får panik av all smärta. Sammandragningar utan mellanrum, sendrag nonstop i benet och ett enormt tryck i ryggen av alla stick.Jag skriker rakt ut av smärtan. Jag skriker inga ord - bara rakt ut. Jag har en svag minnesbild av att Dani pajar min hand medan jag bara vrålar av smärta och tårarna rinner.

En apparat börjar skrika och en till läkare kallas på plats. Babyns EKG-kurva är inte som den skall.

En halvtimme senare dvs. kl. 11:00, och sex försök senare till att få epiduralen på plats, får läkaren ÄNTLIGEN epiduralen på plats och lämnar rummet. 

Rummet fylls av folk, jag vet inte hur många och är för trött för att ens orka notera något, för trött för att reagera på värkarna vars smärta inte ännu hunnit börja avta. Ligger bara och gråter av utmattning. Får klart för mig att det måste tas ett blodprov från babyns huvud för att veta att babyn får tillräkligt med syre.Provet tas och det visar sig att babyn nog mår bra, men antagligen också fick panik, då jag hade det.

Nedre läget kollas och under den tiden som ansestesiläkaren och den andra läkaren var på plats hade jag öppnat mig från 4-5 centimeter till hela 8 centimeter.

Det berättas för oss att babyn har mycket hår, och att det mörkt. En liten ljusglimt för mig och jag orkar skämta med Dani, och frågar om han vill ha faderskapstest nu, eftersom vi båda var bombsäkra på att det skulle komma en liten Amanda-kopia dvs. nästan skallig med några riktigt ljusa fjun på huvudet.

De två sista centimetrarna som är kvar, ligger jag ensam i rummet ( Dani tog endast rökpaus, och kom tryggt tillbaka sen)  och halvsover och försöker samla krafter inför kommande. Börjar känna flere enorma tryck och när det börjar bli riktigt obehagliga ringer jag på klockan. Läget kollas och jag är nu fulla 10 centimeterar öppen. Jag ber om förlossningspallen eftersom jag tyckte om den då jag födde Amanda.

Klockan är 11:40 då min rumpa landar på pallen. Jag hinner just och just få ner rumpan så kommer ett enormt behov av att krysta och jag får deja vú från 2010. Det känns som jag lämnar min kropp och svävar ovanför den, och kroppen sköter sitt helt och hållet. Bara efter två krystningar säger barnmorskorna åt mig att sluta krysta. Jag rycks tillbaka till mina fulla sinnen, och frågar förvånat om det var färdigt redan. Barnmorskorna skrattar och menar att det var färdigt nu.

Efter bara tre minuter, dvs klockan 11:43 föddes vår älskade och så efterlängtade dotter. Jag kommer ihåg att jag fungerade ungefär lika som 2010, lutar mig bakåt med vårt lilla gråtande knytte i famnen och gråter av lycka. Frågar om det är en flicka som det sades åt oss på ultrat, vilket var korrekt.

Mamma och dotter förflyttas tillbaka till sängen. Pappa klipper av navelsträngen. Jag börjar amma, tillika som barnmorskan kollar om jag behöver sys, vilket behövs. Fyra stygn och nästan en timmes ammning senare är Pappa och barnmorskan och far och tvättar, väger och mäter vår lilla fröken. Vår andra dotter är nästan exakt lika stor som sin storasyster. De är precis lika långa, och vikten skiljer endast tio gram.

Pappa tar sin dotter i famnen och sitter och bekantar sig med henne medan jag går i duschen. Jag hade förlorat endast 300 ml blod och hålls denhär gången på egna ben hela duschstunden. 2010 duschades jag av barnmorskan medan jag själv låg på golvet för jag tänkte svimma hela tiden - så jag tycker nu 2013 att det var lite trevligare stund.

Brickan rullas in och jag äter och dricker tillika som jag ammar igen. Efter ammningen är färdig förflyttas vi till vårt rum. Jag tycker jag känner mig ganska behaglig och mänsklig i jämförelse med 2010, då jag kände mig så söndertrasad och kunde inte sitta ordentligt på flere veckor. Känner mig så till lags att jag tillåter besök den dagen.

Dani lämnar sjukhuset för att åka och söka den nyblivna storasytern. Hon kommer springandes in i rummet och ropar : "Heeeej mamma". Amanda konstatrerar att babyn inte mera är i mammas mage, och frågar om jag nu kan hoppa med henne på trampolinen. Famo och Mommo infinner sig nu också på BB. Amanda vill snabbt hålla i sin lillasyster och vill inte heller ge henne ifrån sig då Mommo frågar om hon får ta lillasyster i famnen. Men myrorna i byxorna tar snabbt över på Amanda och de andra får hålla lillasyster i famnen.

Vi får också besök av Danis gudföräldrar och av Frökens blivande gudföräldrar. När besökstiden är slut blir ännu Dani, Famo och Amanda kvar en stund, tills det blir dags för dem att åka hem för att Amanda börjar ha sovtider. Efter dörren stängs gråter jag nästan lika mycket som Amanda. Både av lycka och saknad. Saknade Amanda så mycket, men tillika så lycklig.

Tänk, nu har jag två barn. Jag har blivit given två otroliga underverk. Det finaste och dyrbaraste i mitt liv. Nu har jag två döttrar, båda två lika vackra, lika älskade och efterlängtade.

     

14.09.2013 kl. 19:09

De första dagarna.

Hur har våra första dagar varit ? Bra nog. Emotionellt stort. Måste säga att det är helt annat med andra barnet - man är mera säker på sig själv.

Dagarna har mest kretsat kring amningen. Fröken tycker mycket om att vara vid bröstet och är hon inte vid bröstet så sover hon. Någon gång på dagen har hon en stund som hon är vaken och tittar lite omkring sig, men hastigt blir hon trött och somnar.

Lillasyster är nog snäll även om inte mamma får sova på nätterna. I genomsnitt har jag ungefär sovit ca. tre timmar per natt. Orsaken är ju att hon skall vara vid bröstet hela tiden. I och med att hon skall vara mycket vid bröstet får hon också ganska mycket prutt i magen.

Hur var BB ? Jodå det var bra. Inget att klaga på. Nya jätte fina och fräscha utrymmen. Bra och kunnig personal. Jag får ofta frågan hur det igentligen är med den svenska servicen där - svaret är lite såsomså. Förlossningen gick denna gång på finska, men det störde mig inte. På avdelningen var det ungefär 50/50 finska och svenska. 

Barnläkaren som gav oss klartecken att åka hem måste jag berömma lite extra. Wow, vilken bra läkare. Man märkte att hon tycker om det hon gör. Hon gullade med Lillasyster, hon böt kakkablöja (!) osv. 

Hemma då ? Hemma är alltid hemma. Man är mera bekväm hemma. Mycket ensamma har vi nog inte varit. Vi har haft ganska mycket besök, och än är det inte färdigt. Så vi har inte riktigt smaka på den vanliga vardagen ännu. 

Gåvor från dagens gäster.

Jag skall skriva en förlossnings-berättelse åt Er, men den kommer få vänta lite. Fast själva förlossningen gick snabbt, så är det ändå mycket jag vill nämna.

     

 

12.09.2013 kl. 20:56

Välkommen till Världen.

Måndagen den 09.09.2013 kl. 11:43 kom en frisk liten prinsessa till världen. Hon vägde 3615g och är 51 cm. 

Idag den 11.09.2013 var vårt andra barn beräknat att komma till världen, och idag fick vi hem vårt andra underverk.

Lyckan är total. 

Återkommer bara vi lite fått landa här hemma.

         

11.09.2013 kl. 18:47

Älskade Lilla.

Får väl ursäkta tystnaden till att börja med. Min förklaring är att jag inte riktigt har gjort något värt att nämna, och skulle jag ha skrivit skulle det bara vara klagomål. Klagosång om hur trött jag är på att vara gravid och hur besviken jag blir då jag blir "lurad" hela tiden. När alla tecken finns här, varje dag regelbundna sammandragningar i många timmar - men till mitt förtret tar de alltid slut. Forever pregnant.

Idag fick jag ändå mitt enorma babybehov stillat en stund. Blev en spontanträff med vår blivande gudson och hans familj.

Åh mitt hjärta smälter. Så liten, så fin. Eftersom prinsens gudfar dvs. min sambo är så flunssig så fick jag hålla i prinsen hela träffen, fick mata honom, rapa honom, byta blöja och pussa hans ljuvligt småa tår. Och som sista bilden visar - somnade han så sött i min famn.

Och nu börjar det riktigt värka i hjärtat - kan inte vi bara få vår egen lilla skatt också. Längtar så.

Jo och så tycker jag nog också om resten av prinsens familj också, haha. Amanda och Linus såg man inte mycket av, de lekte snällt tillsammans och hade inget större intresse för sina föräldrar alls. 

Tog en evighet att få Amanda och somna, för hon sku bara veta vart Linus är och vad han gör. Efter att jag lovat många många gånger att vi snaaaart träffar Linus igen, gav hon efter och somnade.

Nu blir det NCIS och soffslöande.

Tack Marika med familj för att ni förgyllde min/vår kväll. Det behövde jag/vi.

       

 

05.09.2013 kl. 22:43

Investering.

Gjorde en enligt mig bra investering idag. 

Köpte en "tvättsugare". Ser ut som en stor dammsugare, som först sprutar vatten med medel blandat på textiler och sedan suger upp det så det blir som nytt.

Fungerar även som vanlig dammsugare och våtsugare ( dammsugar upp vatten) . 

Så ser den ut. Bilden lånad från Google.

Så här blir resultatet :

Armstödet på soffan - före.

Efter.

Skitvattnet far in i en behållare, som sedan är lätt att tömma efter användning. 

Efter att Sambon rengjort soffan, försvann han ut och tvättade mina bilsäten. För mycket längesen transporterade jag en paj i min bil , inte så välskyddad och det resulterade i en stor fläck flott. Nu är den borta. 

Med "tvättsugaren" kom det även med en borst-del till, som tydligen gör under med t.ex djurhår på t.ex mattor. Mattorna i huset skall få sig tillnäst. Så funderar jag även på att ta ett varv på sängen, men det gör jag i ett senare skede eftersom jag just bytt lakan.

Vad kostar denna godning ? Mycket är nog första tanken. Om man sedan tänker på vad det skulle kosta att föra bilen på skild bänktvätt, ha nån firma och rengöra soffan och mattorna i huset - så är det här billigt, plus att då har du alltid den tillgänglig. Och råkar det sig att du får vattenläckage och har vatten på golvet - så suger den upp vattnet, så du behöver inte ha en firma dit och göra det.

Huippu juttu !

 

        

 

03.09.2013 kl. 17:06
 
Kallas Cessi. 
Tjugotvå år.
Mamma åt Amanda & Madeleine.
Gift med Dani.
Skuldsatt husägare.
Jobbar som mentalvårdare.
Har en svaghet för vackra ting, gubbrock och avocado-smörgås.