Julafton

Det var en alldeles speciell känsla då man vaknade på julaftonsmorgon. I sällskap med en treåring tassade vi ner och såg att nån liten tomte varit framme inatt .

Några små paket öppnades och treåringen blev ännu mer taggad inför kvällen.

Efter att vi tänt ljus för de som inte längre finns med oss, åkte jag och flickorna till "Mommos" för att bada julbastu. Så småningom började det skymma och julmusiken spelades i bakgrunden, maten började bli färdig och brorsan med flickvän anlände. Perfekt.

Då julkaffet hällts upp och vi alla satte oss till bords igen, knackade det på fönstret. Amanda spände sig och sprang med full fart till verandadörren för att se om det faktiskt var julgubben som kom. Och visst var det så ! För en stund var hon aningen rädd, men då julgubben bad henne hålla hans käpp försvann rädlsan och mellan alla paket var all nervositet borta.

Småbarnsfamilj som vi är fick vi ju en hel baklucka full med paket, mestadels flickornas. Det var kläder, bakningsgrejer, muggar, ritartiklar, lekstugesaker och mycket till.  Så packade vi ihop oss och for vidare till "Famos" för att öppna ännu flere paket. Här blev det en askugen klänning, mer kläder, mjukisar, äntligen fick vi fotoalbum i massor, pussel och filmer.

Hem kom vi med två jätte trötta småbrudar som somnade genast, så började vi reda upp alla klappar.Vi vuxna fick också klappar i form av presentkort till både Hemtex och Jysk, presentkort till klädbutiken Canny, presentkort till Hårsmedjan, inredningsprylar, frissa-shampoo (y), en bröllopsplaneringsbok, en tygklädd magnettavla, en ny vattenkokare och annat smått och gott.

Tacksam för att få fira ytterligare en Jul. 

        

25.12.2013 kl. 11:13

En lördag

Känns sjukt underligt att det är lördag och jag fortfarande är ensam med flickorna. Nåh då vi är ensamma brukar vi ju hitta på en massa - så även idag.

Efter maten smält blev det nästan en fem kilometers promenad. Båda flickorna somnade i vagnen och sov ute medan jag snabbare än snabbt fräschade upp mig lite.

Sen traska iväg på brorsans ohi on-kaffe. 

Där det bjöds på America inspirerade godsaker.

Marianne cupcakes & New York cheescake. Så gott, Mixu hon kan baka hon. Ohi on fest skulle hållas på kvällen och jag fick en sån fiilis att jag också skulle ha velat på fest, men men..

Så traskade vi hem tillbaka i regnet. Gjorde ett stop hos grannen där flickorna lekte och jag pratade skit med Jassu. Senare på kvällen åkte vi till min Pappa med familj för att utbyta lite julklappar och annars bara umgås. 

Systrarna som titt som tätt är till stan hade köpt hem min beställning.

Ett M för Madeleine. Nu har alla i familjen likadanna bokstäver.

Så var båda flickorna så trötta då vi kom hem så båda två sov före klockan nio. Skulle nästan kunna hoppa av lycka, men sen igen är det ganska ensamt nu. Bara tv:n och jag liksom. Får sitta och drömma om att gå på en kiva fest och snart gå och sova i brist på annat att göra.

         

21.12.2013 kl. 21:20

Freaky Friday

Har varit skrämmande aktiv idag. Nu är det bevisat att man inte skall vara alltför aktiv, för nu har jag mega-huvudvärk.

Jag brukar få såna här "hepulin" då jag är "YH-äiti" dvs då Sambon är på vägen, som nu då han är i Norge. All disk fixad, tre maskiner med byke tvättat och vikt, jag fick träna på crosstrainern en halv timme, var ute med flickora, haft båda flickorna med i duschen och dessutom bakat pepparkakor. Hui..Men nu behöver jag väl inte göra mera före julen, eller ?

Såfick vi Faster/Gumor Bettan på besök och bjöd på glögg och nybakta pepparkakor. Och hon i sin tur hämtade doppresenter till sin guddotter.

En såå hurja baby gästbok, som gästerna skall svara på olika frågor om t.ex föräldrarna.

En söt ask med Madeleine halsband, ett sparhjärta och tillhörande kort med en jätte vacker dikt som var så passande åt Madeleine.

Nu sover båda flickorna - skönt ! Father of the Bride 2 spelar på TV och jag tänker se den för säkert femte gången.

Prima Fredag.

       

 

20.12.2013 kl. 21:42

Att öppna sig.

När man går igenom något likande som vi gått igenom, så brukar man känna sig ganska ensam med sina tankar. Fast man vet att man inte är ensam om situationen och att det finns de som gått igenom värre, men man är ändå ensam med vissa tankar. Ibland finns det tankar man inte tegs säga högt, fast man vet att det är "normala" känslor i den situationen.

Igår när jag valde att gå ut med vårt offentligt, tog det inte länge förrän folk började ta kontakt (mest privat) och berätta deras olika upplevelser.

Jag tycker det är otroligt jävligt att man ens måste gå igenom olika sorts helveten när det gäller barn - MEN det glädjer mig på ett sätt att jag är inte ensam. Fast man vetat att man inte är det, har det känts så ibland.

Det skulle kännas fint att prata mera öppet om allt sånt här. Jag själv mår betydligt bättre nu när jag öppet kan tala om det - och att folk accepterar det !

Några av mina rädslor är att folk skall tycka synd om oss, och inte behandla oss som vanligt folk. Vår dotter har en strukturfel i hjärnan - men vi är inga utomjordingar fördet. Jag var rädd för att folk skall se underligt på oss, viska bakom våra ryggar. Och det kommer säkert komma den stunden, men det är bara att ha skinn på näsan.

En annan rädsla är att folk ine skall tycka om henne lika mycket. Sen igen försöker jag mer tänka i den banan att duger inte vi som vi är, dvs med våra brister och fel är det inte vårt problem utan deras. Riktiga vänner tycker om oss som dem vi är.

Kändes skönt att skriva ut det där.

    

19.12.2013 kl. 15:51

Vår annorlunda start med Lillasyster.

Sista sjukhusbesökt för i år är avklarat.

Nervositeten var så hög den aldrig förr varit. Och då vi steg in i neurologens rum brast det och jag började gråta och hyperventilera, så jag var rädd.

Väljer nu att skriva ut ganska öppet, eftersom det hjälper mig.

Vi tar det från början. Det började redan när hon var ca fem veckor, som jag noterade att Madeleine inte tog ögonkontakt, skelade lite för mycket och hade inte då ännu gett sitt första leende. Anade att något kanske inte är som det skall, men trängde bort tanken. Det blev läkargranskning och inte nu heller tog hon ögonkontakt så det blev remiss till Lojo.

I Lojo fick vi nästan det kortet att hon skulle vara helt blind. De var en hård smäll. Jätte hård. Så började det utredas varför hon inte ser. Ögonläkarbesöket blev vi inte så kloka på eftersom läkaren inte slapp att undersöka då damen var så tusans arg. Ultraljudet visade oss en för liten lillahjärna och för mycket ryggmärgsvätska i hjärnan. EEG visade oss en störning i hjärnans synfält. Misstänkt hjärnblödning som bidragit till att hon är blind och har andra hjärnskador, Jaha de var ju nätt, tyckte jag. Satan. Vad finns det mera för "fel" ?

Dags att besöka neurologen. Där visade Madeleine att hon är inte alls blind utan ser nog något, men högra ögat skelade ganska redigt ibland. Hon fokuserade och följde med blicken. Vilken ljusglimt alltså ! Tanken på att ha ett blint barn hade redan börjat mogna och jag klargjort att vi klarar det här, och så visar hon att hon visst kan se ! Remiss till ögonkliniken i Helsingfors, remiss till MRI och Fysioterapi vid Jorv. Vid ögonklinkbesöket kunde konstatera att ögonen var friska även fast hon skelar en hel del, att störningen då endast ligger i hjärnan. Ögonläkaren fick också den uppfattningen att Madeleine ser något.

Följande dag var det magnetröntgen (MRI). Före det var det fysiobesök, eftersom neurologen tyckte hon kändes mjuk i musklerna. Var så otroligt nervös inför MRI:n. Att hon som är så lättväck, skulle sova genom en massa ljud med huvudet fastspänt var ju dömt att misslyckas. Täppt näsa där ännu till gjorde inte saken bättre. På lappen stod det att undersökningen kunde ta upp till femtio minuter. Så inställningen var ju redan färdigt att det kommer gå åt helvete. Madeleine ammades och lades sovande på britsen och skickades in i "tunneln". De ställde en spegen så jag kunde bevaka hennes ansikte hela tiden, som jag stod brevid "tunneln". Och till min förvåning gick det helt okej, hon vaknade ibland så maskinen som högst hade ljud. Femton minuter senare var det färdigt. Nu var det bara att vänta en vecka.

Idag kom dagen som gett mig mardrömmar flere nätter och gjort mig illamående. Då vi steg in i rummet brast det för mig och jag började hyperventilera och gråta hysteriskt. Hon berättade att det inte fanns nån tumör, cp-skada och ingen hjärnblödning som det var misstänkt heller.

Det som hade hittats var att ett genfel/strukturfel som skett i ett tidigt fosterstadie. De var viktiga att förklara för oss att detta inte har hänt pga av något vi gjort, att det inte är vårt fel. Strukturfel i hjärnbalken, hjärnstammen och lillahjärnan. Så är hon även lite för mjuk i musklerna. Det förklarades för oss att vi kan förvänta oss att motoriken blir eftersläpande. Det positiva är att hon har chans till att lära sig gå och ha ett värdefullt liv. Lär hon sig gå kan det vara att det blir "svajande" pga av felet i lillahjärnan. Det kan också gå så att hon inte lär sig gå. Inget annat än tiden kan utvisa hur detta påverkat Madeleine.

Neurologen berättade att det ibland upptäckts på vuxna som t.ex varit på MRI för huvudvärk, att det finns strukturfel på hjärnbalken och de har aldrig påverkats av detta.

Något annat positivt var att Madeleine nu visade att hon utvecklat sin syn, och följde nu med blicken bättre än tidigare. Precis vad vi själva också tyckt här hemma. Högra ögat skelar fortfarande men det tar vi ingen stress över. Något annat postivt var att neurologen såg en tydlig motoriks och social förbättring. Vi fick anvisningat att fortsätta med syn och muskelövningarna som tidigare. På vårvintern blir det Barnets Borg igen, då det skall utredas närmare detta strukturfel.

Så med detta i bagaget är vi till freds med svaret vi fick idag. Det kunde varit värre. Och hur det än blir så klarar vi det. Vi har varann och ett otroligt stödnät omkring oss. Jag vill tro att vi endast får det vi klarar av, och jag tycker vi klarat detta bra. Vi kan vara stolta över oss själva. Vad än som kommer med tiden angående Madeleines utveckling så kommer det aldrig förändra vår kärlek för henne. Hon är och kommer alltid förbli vår dotter, och vi kommer aldrig sluta älska henne.

Så måste jag även berätta att vi fått en otroligt bra vård ! Alla vi haft med att göra har varit hjärtliga, vänliga, hjälpsamma och otroligt proffsiga. Vi har fått hjälp snabbare än jag nångonsin kunnat förvänta mig. Vi har ganska långt även fått vård på vårt modersmål. I Lojo kom ALL vård på svenska. Två av tre har vi fått vård på svenska i Jorv. I Helsingfors gick det dock på finska, men det var inte alls oss emot. Bra att öva på sin finska ibland.

Var det allt ? Houh !

        

18.12.2013 kl. 17:46

Dopet !

Igår fick "Lillasyster" namnet ; Madeleine Irene Novalie !

Det var otroligt skönt att inte behöva stressa alls före dopet. Vi var till och med i tid färdiga utan skrik eller tårar !

Dopet gick riktigt bra, Madeleine grät nog lite, men over all så gick det bra. Prästen pratade personligt, just om Madeleines hårda start i livet och pratade fint om allt kring det. 

På andra sidan av oss stod de fina gudföräldrarna som är ; Marika, Hubbe och Johanna. Danis syster blev också Gudmor men kunde tyvärr inte närvara på dopet, vilket var synd.

Efter dopet blev det ju fest hemma hos oss.

Doptårtan beställde jag av En Sockerbagare. Vi var jätte nöjda över den goda och relativt billiga tårtan. Sockerbagaren kommer även laga vår bröllopstårta. Mommo stod för de supergoda smörgåskakorna, som allt blev uppätet ! Brorsan och hans Sambo lagade Dumle-muffinsarna, som precis allt annat också var en succé ! TACKTACKTACKTACK !

Fina doppresenter fick Madeleine också. De man inte urskiljer på bilden är en ursöt ring, ett armband, tygklossar, en skyddsängel min Famo grejat, bestick och pengar.

Nån dopsked fick hon tyvärr inte så jag skall köpa en åt henne, för pengaerna hon fick.

Dopljuset brann vackert ända till sena kvällen !

En jätte lyckad dopdag ! Madeleine var helt slut efter festen och sov tungt nästan tre timmar, och steg endast upp en gång på natten för att äta.

         

16.12.2013 kl. 12:41

Föreberedelser

Imorgon döps vår andra dotter och för att underlätta den redan stressiga morgondagen, har jag försökt att göra allt så färdigt som möjligt.

Världens bästa småkusin Linda insisterade på att komma och hjälpa städa - TACK, du är guld värd. Med huset tiptop har vi ställt igång så mycket som möjligt färdigt. Allt från koppar till kläder. Skönt !

Värt att nämnas är att jag som har en förkärlek för ting med historia, är att jag är små förtjust i släktens dopklänning. Den snart femtio år gamla klänningen, som har halva släkten broderat på sig. Den bars första gången av mammas kusin, och har bärts av mamma, mig och mina syskon, sedan Amanda och nu Lillasyster. Och kanske en dag bärs den av mina barnbarn. Men dren dagen hoppas vi att kommer om mångamånga år.

. Tycker mig ha ganska bra förberett inför imorgon så stressen är lite mindre. 

     

14.12.2013 kl. 23:49

Några dagar i ett nötskal.

Det är svårt att pressa in bloggen med i dags"schemat", då Sambon jobbat så otroligt långa dagar, och jag skall hålla i trådarna ensam.

Nåh, då Sambon har långa dagar tycker jag om att träffa folk.

På tisdagen spenderade en hel kväll hos Amandas "Mopi" och Clary. Huvudorsaken var skåpet till lekstugan skulle få hyllor och ben. Vi var uppe i snickeriet och tittade på, för det meddelade Amanda redan i bilen att hon också skulle fara med i snickeriet. Amanda och Cary fixade plättar, något Amanda tyckte var jätte roligt. Så var det ju såklart lek också. Då klockan blev så pass mycket blev det dags att åka hem. Amanda blev så ledsen, men det lättade efter en stund då jag påminde henne att vi alltid kan fara pånytt.

Igår hände det absolut ingenting.

Idag har vi däremot fått besök av Ekenäsbruden Annso och hennes pojkar. Världens godaste vitchoklad-blåbärspaj hade hon med sig också. 

Det var roligt att se dem. Det var bara ett år sen sist, men det skall definitivt inte räcka ett år tills följande gång.

Och kallt som det är så har vi även köpt en vinterhalare åt Amanda. 

En begagnad men få gånger använd Ticket to Heaven lyckades vi få köpt åt henne av "min" massör. Både fröken och mamma diggar !

Eftersom jag hade väckning klockan tre på natten så känner jag mig ganska slut i huvudet ( mer än vanligt ), så nu och sova. 

Spännande dag framför mig imorgon !

     

05.12.2013 kl. 21:52

Liten ljusglimt.

Även fast dagen började så otroligt dåligt, så piggade vårt planerade IKEA besök med min bonus-mommo upp mig.

Äkta kamera-laatu bild.

Passligt till lunchtid steg vi in i IKEA, och bestämde då att vi börjar med mat. Gäller att passa på då kön inte är så lång ännu och lillasyster sover. När vi ätit for Amanda till lekhörnan, men hann vara  där cirka en halv minut. Hon ställde sig vacker brevid två pojkar som satt framför en såndär touch-screen rit-grej, då först den ena pojken skuffar undan henne, och den andra tar i henne i armarna och kniper om henne. Amanda blir ju ledsen såklart och börjar gråta och ber pojken släppa, pojken är ju finskspråkig och förstår inte och kniper ännu hårdare i hennes armar. INGEN annan reagerar, så jag går ju och tar loss pojkens händer och frågar vad dom håller på med. De svarar ju att hon inte får vara med. Jag ser mig omkring. INGEN förälder ingriper till pojkarnas beteende. 

Jag plockar upp en gråtande Amanda i famnen och går därifrån. TÄNK att deras föräldrar bara sitter och säger INGENTING ? Men vad FAAAAAN ! Jag var så förbannad. Fanken sku de har varit min unge som gjort så åt nån annan hade jag genast sagt till åt henne. Mamman i bordet brevid reagerade lika, och pratade en stund med oss om händelsen.

Nåjoo. Pojkarna for vidare och bonus-mommo och Amanda for och leka i lekhörnan medan jag for i amning-hörnan. Tio plus för en amningshörna ! Ikea är ju fantastiskt på så många sätt !

Vi gick i all sköns ro och fynade vårt.

Huvudorsaken till besöket var ett skåp till lekstugan, och råkade hitta ett större och billigare alternativ i fynd-hörnan, så det fick komma hem med oss.

Lite annat smått som även hamnat med oss hem. 

Stannade i Kyrkslätt för att hämta två hyllor till lekstugan och min beställning från Jultidningarna. 

På kvällen fick vi ännu sen besök av Jassu och Jasmina, det var så roligt. Så fick vi även, fredagen till ära hem Pappan i huset. 

Nu bums och sova så man orkar imorgon.

      

29.11.2013 kl. 23:35

Ledsen.

Klockan ringde sex på morgonen. D ringde och meddelade att det ligger en katt överkörd på vägen ovan oss. Och det liknar vår katt. 

Satan i helvete, var min första tanke. 

Så klockan sex på morgonen stakade jag ut i pyjamasbyxorna och tog en pissnödig hund med mig. Men på grund av ett missförstånd hittade jag ingen katt och ringde D och sade att den inte är där mera.

D ringde något senare och sade att den nog fortfarande är där och missförståndet reddes upp. Vi det här laget hade flickorna vaknat så jag kunde omöjligtvis gå upp och se. Väntade på svärmor som kom lite före klockan åtta och vakta flickorna medan jag gick upp till vägen. Vid det här laget var kattstackaren redan ganska slarvig och platt. Spade och plastpåse senare kunde jag konstatera ;

Det var vår katt. Vår Sandybell hade blivit överkörd. 

Varför ? Har inte vi tillräckligt redan ? Måste det sparkas på oss, då vi redan ligger ?

På fjorton månader har vi nu förlorat tre katter. En försvann något efter flytten, den andra blev överkörd och skjuten för att sedan hamna i roskis och nu blev den tredje även den överkörd. Jumalauta.

Hulivilin Kalle <3

Världens speciellaste Felix <3

Nyaste stjärnan, Sandybell <3 Den enda katten jag vet som slukar Tupla och antibiotika som ingen annan.

Äldsta herren, min Romeo är nu ensam katt i huset.

Även fast jag är så ledsen och jag absolut inte ville det här. Så var jag förberedd på att hon kanske inte skulle leva så länge mer. Hon har tyvärr haft problem med UVI och kissat blod, därav många antibitokakurer. Har funderat en tid, när jag skall dra sträcket. För bara någon dag sedan beslutat var gränsen går. Jag skulle dragit gränsen få fort hon fått ont, eller att något inre organ slutat fungera. Så var det ju inte bara det kroppsliga. Då hon återvände från sin sommar-"resa", då hon var borta i var det kanske en vecka (?), så slutade hon komma överrens med vår andra katt. På den linjen har hon fortsatt, de har rykt ihop otaliga gånger, hon har fräst och sprungit och gömt sig så fort han kommit nära osv. Så hon mådde kanske inte riktigt psykiskt bra heller. 

Försöker liksom intala mig själv att det var väl så här det var menat. Det kanske var bättre så här. Fast det var ett hemskt öde. 

Så.. Vila i Frid, vår fina Sandybell. Vi alla saknar dig och önskar att vi fått ta detta på annat vis.

     

 

29.11.2013 kl. 23:00

Onsdag 27.11

November lider mot sitt slut. Bakom oss har vi en månad full med program och kalas. Ännu har vi lite kalas och roligt framför oss före månaden är slut. Visst har det varit roligt, men ser nog framemot en aningen mer rofullare December-månad. Skall bli skönt att få sitta i soffan och njuta av jul-månaden, medan alla andra stressar som galningar.

Jaha, vad har gjort vi gjort de senaste dagarna ? 

Min underbara unge har fyllt tre år och även blivit firad på dagis. Ugglemjukisen är bra pop.

Påbörjat projekt ; sy-gardiner-till-lekstugan. 

Och precis som alla andra har jul-fiilisen börjat. Minnet från förra årets julgransbolls-fattiga gran fick mig att stoppa några till i kundvagnen då vi besökte Primsa idag. Även en tomteluva åt världens sötaste baby-nisse hamnade i kundvagnen.

Nu sitter jag och njuter av tystnad, en kopp te och tidig 90-tals serie. Hoppas få Sambon ner ännu efter att han nattat treåringen, så jag kan krama honom lite extra. Känns tomt här utan honom, då han jobbar så långa dagar och nu igen kommer fara på längre resa.

       

27.11.2013 kl. 21:55

3-års kalaset

Så var dagen här. Dagen då jag kanske stressar mest på i året. Då det är barnkalas hos oss. Houh !

Det var full stress direkt från morgonen. Efter att chokladkakan som skulle bli cakepops, fylltårtorna och pajerna var färdiga blev det lungt. I samma veva kom Amandas tre-års present, och all stress glömdes för en stund.

Den fina lekstugan som min Mofi snickrat för hand. På sommaren blir den röd med vita knutar på utsidan. Insidan blir nog vit och rosa skulle jag tro.

Amanda blev så otroligt lycklig när hon fick sin löekstuga. Hon var upp i den medan den ännu var på flakan. Kommer nog bli nummer ett på listan att göra.

Hörnan för barnen och vi två vuxna saftdrickare.

Prinsesstårtan. Blev riktigt okej, borde dock ha blött "oblaten" mer.

Cakepops. Första och sista gången.

Fina presenter fick hon. Mesadels lekstuge saker, som vi önskat. Saker som inte sluppit med på bild av presenterna är ; Pallar, bord + stolar och lekkök, allt till lekstugan. Vi alla tacka så mycket för alla fina presenter.

Och när en av ens bästa vänner köpt en "Friends" ram, och vill att ni skall finnas i ramen - ställer man ju såklart upp.

Men Hubbe är så fånig att man kunde inte annat än skratta.

Men sen råkade vi fastna bra på bild. Min vän och jag.

Och inte nog med den här fina dagen. På självständighetsdagen blir det roligt program för mig och Marika. Iiiiik väntar såå !

       

24.11.2013 kl. 22:48

Houh !

Vilken lördag alltså. Verkligen ingen avkopplande en. 

Eftersom det är kalasdag här hos oss imorgon så har den här dagen gått ut på att.. städa, städa, städa och städa.

Men nu är allt gjort. Allt från att rensa skiten från gården, badrumsgolvet skurat, blommorna vattnade, extra noga dammtorkning, dammsugat under soffan osv.

Och mittiallt knackar det på dörren och in kommer vår Mamma/Mommo och tar med Amanda upp gåendes till hallen och härja med henne i över en timme. Något lycklig tjej vi fick hem.

Han dendär blivande mannen min drog duktigt också sitt strå i stacken.

Har även snabbt grejat ihop med pappers-vimpel som dekoration imorgon.

Flickorna sov sött redan klockan nio så det betyder..

Me-time i mini-gymmet. Det blev en halv timme crosstrainer med max motstånd, och olika magmuskelövningar samt armhävningar.

Nu kallar duschen sen snarklådan.

Streesnivån inför morgondagen ligger redan högt. 

       

23.11.2013 kl. 22:29

Uups.

Blev visst lite obloggat. För att trösta Er så kan jag berätta att jag inte har så mycket att komma med.

Dani har igen varit på övernattningsresor från jobbet, så vi har varit ensamma med flickorna, vilket då betyder att vi inte gör så väldans mycket plus att gör vi något, så har jag inte tid att blogga om det.

Det som nu är värt att nämna är att igår fick min Guddotter sin sju års present ; hål i öronen. Jag satte mig först på stolen och tog ett elfte hål, för att då visa att det inte är farligt. 

Sen var det frökens tur. Hon var nog något nervös, men det gick så bra. Inte en enda tår. Herregud jag kommer ihåg att jag grät som bara den, då jag fick mitt första hål i öra. Frökens andra hål gick också jätte bra och hon var något lycklig när vi gick ut från salongen. 

Efter att vi kommit hem kom Mamma/Mommo hit och vi for ut och gå i regnet. 

Idag ha varit en helt vanlig hemmadag. Och nu på kvällen kom Svärmor hit med Kotipizza-pizza och räddade kvällen. Så är hon dessutom så snäll att hon lägger Amanda och sova nu.

Det är minsann helt annat att vara ensam med två små än med ett. Hohho. 

Nu är det min tur att fara upp med följande lilla fröken.

         

22.11.2013 kl. 20:23

Bra nyheter.

Har åter en sjukhusdag bakom oss. Nervositeten är alltid lika stor.

Men idag fick vi komma hem med ett leende på läpparna. Det förtjänar vi verkligen.

Fast vi har mycket kvar, så behövdes det här verkligen. 

Blev IKEA besök efter sjukhusbesöket. Snabbaste besöket hittills, men det var ett av kriterierna för att slippa dit. Det sista till julklapparna inhandlade nu, en till wc-pall åt Amanda, nya blommor att förstöra åt mig och Ahlgrens bilar åt Dani. Haha.

Så fick vi även Lillasysters leende på foto idag.

Inte så pjåkigt.

       

19.11.2013 kl. 21:46

Grattis på min födelsedag

För att fira mitt tjugotvå åriga liv blev jag väckt ungefär klockan sex på morgonen. Var aningen butter över att klockan var så lite, men blev snabbt på bätte humör då Lillasyster log som solen själv. När vi gick ner mötte vi Amanda som gått ner före oss, som då låg på köksgolvet och lekte att hon simmade vid Mommos stuga. Hahah. 

Sen var det tre års rådgivning och två månaders rådis på schemat. Amanda var jätte duktig och hade växt så det bokstavligt har knakat, så det var inte underligt att hon haft så mycket växtvärk. Lillasyster hade också växt fint.

Så kom  min Mommo och det blev bakning på G. Medan Mommo garnerade smörgåstårtan och jag försökte laga något i stil med tårta, så dök Famo upp en hastig sväng med en blomma och efter det kom en av mina äldsta och bästa vänner Daniela, med sig hade hon en massa gott. 

Klockan gick och Daniela for hem. Efter att kakorna var färdigt och  Mommo gosat färdigt med Lillasyster åkte även hon iväg. En pika dammsugning senare började folk droppa in.

Jag som inte skulle ha något kalas, hade mittiallt en massa kärt folk på kaffe.

Fina blommor fick jag också. Hur länge orkidén lever skall bli intressant att se.

En mindre vacker marsipantårta med jordgubbar och vaniljmousse-fyllning ala Cessi och supergod smörgåstårta ala Mommo. 

Fick jätte många fina presenter. Min trogna bloggläsare samt Sambo vill ganska säkert att jag skall nämna att han var så gullig och hämtade de vita rosorna och "Träning för nyblivna mammor"-boken jag önskat mig. Kram på dig.

Annat fint som kom var : Ljusdekoration, glögg och mugg av Vonne, eget lagat halsband av Millvina och egen virkad väska med en ödla gjord av pärlor med sig av världens sötaste guddotter Sienna, Av Mofi och Clary pengar, två böcker Mofis bror skrivit, släktgrejer ( jag är jätte intresserad av sånt, helt påriktigt alltså) och godis. Pappa med familj hämtade det största paketet som var magmuskelbänken ovan. Mamma med familj kom med ett kurvert med mina önskade tatueringspengar, likaså Svärmor kom med hopp om tatuering. Ett presentkort till blombutiken kom i postlådan av min halvfaster.

Tusen Tack ! Ni är bäst. 

Med lite på en timme kvar av födelsedagen tänkte jag krypa till kojs.

         

15.11.2013 kl. 22:17

Farsdag och kalas

Som jag redan nämt flere gånger är November fullt av program, i vår familj.

På Farsdagen började vi morgonen med att väcka vår egna pappa här hemma, och ge kort och present.

På dagen gratulerade vi mammas man, som är Amanda halv-mofa. Efter det rusade vi till Amandas mofa och överräckte snabbt hans gåva. Fortsatte hem och fick Amandas fafa på besök och såklart ge hans gåva.

Senare på kvällen åkte vi iväg och gratulerade min Mofi.

Pappa, Mofa & Fafa fick handdukar med deras "namn". Amanda halv-mofa fick en bastuslev eftersom deras är sönder.

Min Mofi fick ett kort med Lillasysters fotavtryck och Amandas handtryck.

Igår var det sjukhusbesök igen, och de dagarna bokar vi inga andra program och på kvällen blev det långlänk med dogi.

Och idag fyller min mammas man år, och han tycker om kokos-bollar, så medan Lillasyster sov, bestämde jag och Amanda oss för att baka kokosbollar åt honom.

Annars bra men kokosflingorna tog slut. Tur så går de ju nog att äta också utan kokosflingorna.

Så kvällen har vi spenderat på kalas. 

Nu pyssla de sista dop-inbjudningarna sen nukkumatti.

          

12.11.2013 kl. 22:34

Mixat.

Det blev aningen många dagar obloggat, men för att vara ärlig har jag inte haft något roligt för mig och alla långa sjukhusbesök mixat med den enormt psykiska påfrestningen vi har, så har jag faktiskt inte orkat. Vi tar dagarna som dom kommer och orkar sällan planera något eller träffa någon på detviset. 

Fast det känns motigt ibland, är det ändå en liten del som känns skönt i och med att det är November - som för oss innebär en massa kalas.

Motigt för att man igentligen inte skulle orka med något annat än det vi redan har. Jag ser ut som jag skulle blivit slagen med en slägga i huvudet, fast jag är fysiskt utvilad är jag så själsligt trött.

Skönt för att det betyder att man så där halvt tvingas inse att livet går vidare. Och för en stund, en sekund typ kanske glömmer alla bekymmer. Nog för att de hastigt kommer tillbaka. 

Idag har alltså varit sjukhus-fri dag så jag passade på att fara på en springtur, men blev kanske lite besviken på att jag inte orkade lika bra som förra gången men orken bara försvann. Länken var densamma 4,5 km, men jag promenerade den sista 0,5 km istället. 

Något som jag nu tycker att är tur - är att jag har de flesta julklappar färdiga, och idag hämtade jag sju personers julklappar från Matkahuolto.  Tog Amanda med mig, och så bestämde vi att bli på en liten fika-stund, bara hon och jag.

Munk & Kakao för mig. Glass för Storasyster. Båda två lika nöjda.

Och för att nu riktigt skryta, så var jag och Amanda ännu på tumis ut och gå med hunden.

På kvällen blev det mina systrars 16-års kalas. Nu glömde jag ju fota presenterna men till all tur finns det gott om dem på internet.

 

 

"Belibers" (?) som de är - blev de ganska nöjda över sina presenter. Så kanske jag inte är så pjåkigt storasyter.

Nu är det alldeles tyst i huset. Flickorna sover, hunden och katterna sover. Bara jag och Sambon vakna. När har det hänt sist ? Så jag funderar starkt på att fara och sova, jag med. Eller kanske pina mig att vara vaken en stund till för att krama min Sambo och berätta att jag tycker om honom.

         

 

08.11.2013 kl. 21:42

Positivt tänkande

Här sitter jag nu. Länge tog det inte.

Vill tacka Er alla, för Era fina kommentarer ! Även Ni som skickat styrka via privatmeddelande. Det förvånade mig att jag har så många läsare, blev ganska överraskad. Trodde ingen läste min blogg, men tydligen finns det läsare kvar. Tack tack tack !

Nu har "chocken" lagt sig för stunden. Försöker tänka positivt. För hur det än blir så klarar vi det här tillsammans. Måste väl upprepa mig och säga att det är inget livshotande som hänt. Det är visserligen ingen struntsak heller, och varje förälder skulle nog ha reagerat som jag. Men som sagt - vi klarar det. 

Något som "slagit" mig här under dagarna är att - livet går vidare.

Jag kunde inte stanna och älta. Det gick inte. Tackvare våra underbara barn, så var det bara att lyfta upp arslet från soffan och fortsätta med livet.

Och även fast jag vet att min mamma inte hör till mina läsare så måste jag tacka henne för att hon finns. 

Först när man själv har barn, förstår man hur mycket man själv är älskad.

Jag och flickorna packade oss till mamma/mommo på fredagen i det syfte att jag skulle få vila upp mig. Först hade hon lagat tortillas, sen var det bara för oss att krypa ner i en färdigt bäddad säng och sova.

Jag sov och sov och sov. Ammade imellan, och var Lillasyster och blev ledsen kom mamma och tog henne, så jag fick sova. Sov närmare tretton timmar. När jag kom ner yrvaken, fick jag sätta mig och äta färdiglagat morgonmål. Mamma hade lagat gröt med blåbär, bröd, ägg och nötter åt mig. Så fick jag slöa på soffan medan hon tog hand om flickorna. Steg först upp när det var mat - hon hade lagat potatisgratäng och ugnslax. Min fina Mamma ! En dag vill jag bli som du !

     

28.10.2013 kl. 20:46

Bara roligt

En hel vecka av roliga saker !

Igår - Fick Amanda hit en lekkompis och de lekte jätte snällt. Inga rivas eller skrikar så där som det ofta är barn sinsemellan, men mellan dessa två har det aldrig uppstått sånt. Hurja !

Idag - Förde Amanda till dagis tidigare för de skulle på teater. Fick min bonus-mommo på snabbvisit, när hon hämtade pussel, film och lite gott åt Amanda. Synd att vi inte kunde snarvla mera - måste snart besöka dem. När hon for kom inga mindre än TAPETSERARNA (!!!). Blivande målarna/tapetserarna kom med sin lärare och min svärmor hit och titta på väggen som skall tapetseras och vi kom överrens om vilken dag de kommer. Så var Lillasyster och sov dagsömn så passligt att jag fick ta ett 40 minuters crosstrainer-pass. Så skönt !

Imorgon - Tapetserarna kommer redan på morgonen och tapetserar, så redan på förmiddagen är väggen färdig. Väntar nog så ! Efter att vi sökt Amanda från dagis kommer efterlängtade gäster Marika, Linus & Felix ! Har planerat god mat till oss, och funderar som bäst på efterrätt. 

Torsdagen - Lillasyster har rådgivning och jag efterkontroll. Skall bli spännande ! Eller spännande och spännande.. jag vet ju nog vad det går ut på..Men hoppas på grönt ljus.

Fredagen - Kommer min guddotter och hennes syster och mamma ( Amandas gumor) hit på besök. Amanda och min guddotter har något speciellt "band". Amanda avgudar henne lite. 

Bara roligtheter.

Så är jag även och planerar Karisbesök och IKEAbesök nästa vecka !

       

22.10.2013 kl. 22:53

Hur är det möjligt ?

-Att en vecka går så här snabbt ? Det var ju just söndag, och nu är det söndag igen.

Blev en ny människa efter dagens promenad. Bilden ovan lite missvisande - glömde på sportstrackern och märkte det först en stund efter att jag kom hem.

Glööööögg !

Så fick vi besök av Sambons underbart söta Guddotter med familj.

Det var längesen vi sågs sist, så det var jätte roligt att se dem nu.

Nästa vecka har vi program alla dagar förutom på fredagen, så den veckan kommer troligen gå ännu snabbare ! 

    

20.10.2013 kl. 21:48

Äntligen Fredag !

Inte för att det dagarna spelar så stor roll för mig som bara sitter hemma, men tycker det är skönt när fredagen kommer och man vet att man har Sambon hemma två dagar.

Har annars också varit en bra dag eftersom båda flickorna varit feberfria idag. Så fick vi snabbesök av min guddotter med mamma och syster, som hämtade en leksaksbutik hit. Så Amanda har sysselsatt sig hela dagen med den. 

Här bland med all flunssa och feber hade jag totalt glömt bort att mina kusiner var i Finland idag, så det blev en trevlig "överraskning" när de kom hit på besök.

Lillasyster fick Lundmyr of Sweden - älsklingtuttar och Amanda fick limbilder.

Så fick jag Isa med som sällskap ut och gå.

När jag kom hem, kom min blivande svärmor och svägerska hit på besök. Så visst har vi haft program idag.

       

 

11.10.2013 kl. 22:42

Söndag

Som vilken annan söndag som helst började vi lugnt. Långsamt morgonmål, soffhäng och så. På dagen for Sambon till en kompis och jag blev hemma med flickorna. Tycker mig vara ganska duktig, då jag under min "ensamma" tid med dem fick huset dammsugat, lagat mat, vessorna städade, lavoarerna tvättade och annat smått. 

Så duktig att jag tog mig rättigheten att fara på en kort springtur här på kvällen. Den här gången kändes det inte lika tungt, utan mera skönt. 

Kakaon är uppdrucken och nu skall jag bara se ett avsnitt till av Cityakuten och sen förhoppningsvis få lägga ner huvudet på dynan och sova.

         

 

06.10.2013 kl. 22:31

Kalasplanering.

Som en blixt från klarblå himmel, blev reaktionen då Marika påminde mig att det är mindre än två månader tills våra barn fyller tre år. Närmare bestämt en och en halv månad. 

Så det blev kalasplanering över en vadsomnuhittadesikylskåpet-lunch.

Vi pratar rosa/vitt tema, prinsesskaka på frökens egna begäran, ballonger, cakepop´s, vimplar med olika fina färger. Vad nu en treåring kan tänkas tycka om. Och mamma misstycker ju inte heller.

Så lyckades jag äntligen få en ljuvlig syskonbild på våra döttrar. Västis - here we come.

     

04.10.2013 kl. 15:54

Lite nytt.

Riktigt bra dag bakom oss trots att jag blev så besviken på morgonen. Besviken på att Sambon inte kommer hem idag. Trodde på allvar att det skulle vara slut nu, men nej. 

Lillasyster har varit ganska nöjd idag, så vi har varit på över en timmes promenad med hunden och så har jag lagat en god broilersallad åt mig.

På morgonen då vi förde Amanda till dagis var det minusgrader. Jag sku redan ta på mig vinterrocken då det slog mig. Aijojo, den gick ju sönder förra vintern, efter många års tjänst. 

Så nu beställde jag en ny åt mig.

Åh vad kär jag är. Tyvärr tar det ca. 3 veckor före jag får den.

Nåjaa-a och så kunde jag ju inte motstå frestelsen..

 

Och beställde hem dessa skönheter. 

Något som jag även saknar för kommande säsong är :

Skor. Så nu är även finingarna ovan påväg hem till mig.

Så inte så pjåkig dag fast morgonen började så ledsamt. 

         

 

02.10.2013 kl. 17:14
 
Kallas Cessi. 
Tjugotvå år.
Mamma åt Amanda & Madeleine.
Gift med Dani.
Skuldsatt husägare.
Jobbar som mentalvårdare.
Har en svaghet för vackra ting, gubbrock och avocado-smörgås.