Att öppna sig.

När man går igenom något likande som vi gått igenom, så brukar man känna sig ganska ensam med sina tankar. Fast man vet att man inte är ensam om situationen och att det finns de som gått igenom värre, men man är ändå ensam med vissa tankar. Ibland finns det tankar man inte tegs säga högt, fast man vet att det är "normala" känslor i den situationen.

Igår när jag valde att gå ut med vårt offentligt, tog det inte länge förrän folk började ta kontakt (mest privat) och berätta deras olika upplevelser.

Jag tycker det är otroligt jävligt att man ens måste gå igenom olika sorts helveten när det gäller barn - MEN det glädjer mig på ett sätt att jag är inte ensam. Fast man vetat att man inte är det, har det känts så ibland.

Det skulle kännas fint att prata mera öppet om allt sånt här. Jag själv mår betydligt bättre nu när jag öppet kan tala om det - och att folk accepterar det !

Några av mina rädslor är att folk skall tycka synd om oss, och inte behandla oss som vanligt folk. Vår dotter har en strukturfel i hjärnan - men vi är inga utomjordingar fördet. Jag var rädd för att folk skall se underligt på oss, viska bakom våra ryggar. Och det kommer säkert komma den stunden, men det är bara att ha skinn på näsan.

En annan rädsla är att folk ine skall tycka om henne lika mycket. Sen igen försöker jag mer tänka i den banan att duger inte vi som vi är, dvs med våra brister och fel är det inte vårt problem utan deras. Riktiga vänner tycker om oss som dem vi är.

Kändes skönt att skriva ut det där.

    

19.12.2013 kl. 15:51

Vår annorlunda start med Lillasyster.

Sista sjukhusbesökt för i år är avklarat.

Nervositeten var så hög den aldrig förr varit. Och då vi steg in i neurologens rum brast det och jag började gråta och hyperventilera, så jag var rädd.

Väljer nu att skriva ut ganska öppet, eftersom det hjälper mig.

Vi tar det från början. Det började redan när hon var ca fem veckor, som jag noterade att Madeleine inte tog ögonkontakt, skelade lite för mycket och hade inte då ännu gett sitt första leende. Anade att något kanske inte är som det skall, men trängde bort tanken. Det blev läkargranskning och inte nu heller tog hon ögonkontakt så det blev remiss till Lojo.

I Lojo fick vi nästan det kortet att hon skulle vara helt blind. De var en hård smäll. Jätte hård. Så började det utredas varför hon inte ser. Ögonläkarbesöket blev vi inte så kloka på eftersom läkaren inte slapp att undersöka då damen var så tusans arg. Ultraljudet visade oss en för liten lillahjärna och för mycket ryggmärgsvätska i hjärnan. EEG visade oss en störning i hjärnans synfält. Misstänkt hjärnblödning som bidragit till att hon är blind och har andra hjärnskador, Jaha de var ju nätt, tyckte jag. Satan. Vad finns det mera för "fel" ?

Dags att besöka neurologen. Där visade Madeleine att hon är inte alls blind utan ser nog något, men högra ögat skelade ganska redigt ibland. Hon fokuserade och följde med blicken. Vilken ljusglimt alltså ! Tanken på att ha ett blint barn hade redan börjat mogna och jag klargjort att vi klarar det här, och så visar hon att hon visst kan se ! Remiss till ögonkliniken i Helsingfors, remiss till MRI och Fysioterapi vid Jorv. Vid ögonklinkbesöket kunde konstatera att ögonen var friska även fast hon skelar en hel del, att störningen då endast ligger i hjärnan. Ögonläkaren fick också den uppfattningen att Madeleine ser något.

Följande dag var det magnetröntgen (MRI). Före det var det fysiobesök, eftersom neurologen tyckte hon kändes mjuk i musklerna. Var så otroligt nervös inför MRI:n. Att hon som är så lättväck, skulle sova genom en massa ljud med huvudet fastspänt var ju dömt att misslyckas. Täppt näsa där ännu till gjorde inte saken bättre. På lappen stod det att undersökningen kunde ta upp till femtio minuter. Så inställningen var ju redan färdigt att det kommer gå åt helvete. Madeleine ammades och lades sovande på britsen och skickades in i "tunneln". De ställde en spegen så jag kunde bevaka hennes ansikte hela tiden, som jag stod brevid "tunneln". Och till min förvåning gick det helt okej, hon vaknade ibland så maskinen som högst hade ljud. Femton minuter senare var det färdigt. Nu var det bara att vänta en vecka.

Idag kom dagen som gett mig mardrömmar flere nätter och gjort mig illamående. Då vi steg in i rummet brast det för mig och jag började hyperventilera och gråta hysteriskt. Hon berättade att det inte fanns nån tumör, cp-skada och ingen hjärnblödning som det var misstänkt heller.

Det som hade hittats var att ett genfel/strukturfel som skett i ett tidigt fosterstadie. De var viktiga att förklara för oss att detta inte har hänt pga av något vi gjort, att det inte är vårt fel. Strukturfel i hjärnbalken, hjärnstammen och lillahjärnan. Så är hon även lite för mjuk i musklerna. Det förklarades för oss att vi kan förvänta oss att motoriken blir eftersläpande. Det positiva är att hon har chans till att lära sig gå och ha ett värdefullt liv. Lär hon sig gå kan det vara att det blir "svajande" pga av felet i lillahjärnan. Det kan också gå så att hon inte lär sig gå. Inget annat än tiden kan utvisa hur detta påverkat Madeleine.

Neurologen berättade att det ibland upptäckts på vuxna som t.ex varit på MRI för huvudvärk, att det finns strukturfel på hjärnbalken och de har aldrig påverkats av detta.

Något annat positivt var att Madeleine nu visade att hon utvecklat sin syn, och följde nu med blicken bättre än tidigare. Precis vad vi själva också tyckt här hemma. Högra ögat skelar fortfarande men det tar vi ingen stress över. Något annat postivt var att neurologen såg en tydlig motoriks och social förbättring. Vi fick anvisningat att fortsätta med syn och muskelövningarna som tidigare. På vårvintern blir det Barnets Borg igen, då det skall utredas närmare detta strukturfel.

Så med detta i bagaget är vi till freds med svaret vi fick idag. Det kunde varit värre. Och hur det än blir så klarar vi det. Vi har varann och ett otroligt stödnät omkring oss. Jag vill tro att vi endast får det vi klarar av, och jag tycker vi klarat detta bra. Vi kan vara stolta över oss själva. Vad än som kommer med tiden angående Madeleines utveckling så kommer det aldrig förändra vår kärlek för henne. Hon är och kommer alltid förbli vår dotter, och vi kommer aldrig sluta älska henne.

Så måste jag även berätta att vi fått en otroligt bra vård ! Alla vi haft med att göra har varit hjärtliga, vänliga, hjälpsamma och otroligt proffsiga. Vi har fått hjälp snabbare än jag nångonsin kunnat förvänta mig. Vi har ganska långt även fått vård på vårt modersmål. I Lojo kom ALL vård på svenska. Två av tre har vi fått vård på svenska i Jorv. I Helsingfors gick det dock på finska, men det var inte alls oss emot. Bra att öva på sin finska ibland.

Var det allt ? Houh !

        

18.12.2013 kl. 17:46

Närmare titt.

Vi tar en till titt på en del av dop-presenterna.

Doptavlan av Vonne. Amanda fick en likadan (med annan inredning) till sitt dop, av sin Gumor Vonne. Jag tycker massor om dessa. Simpla men vackra, och definitvt inte vanliga.

Armbandet från Marika & Hubbe. Den lilla ringen av Linda. Ursöta dessa små ting.

Tolv månaders ramen av Mommo med familj, rosa ramen med barnvagnen av Gumor Johanna, Skyddsängeln som min Famo fixat och en fin Nalleram.

       

16.12.2013 kl. 13:42

Dopet !

Igår fick "Lillasyster" namnet ; Madeleine Irene Novalie !

Det var otroligt skönt att inte behöva stressa alls före dopet. Vi var till och med i tid färdiga utan skrik eller tårar !

Dopet gick riktigt bra, Madeleine grät nog lite, men over all så gick det bra. Prästen pratade personligt, just om Madeleines hårda start i livet och pratade fint om allt kring det. 

På andra sidan av oss stod de fina gudföräldrarna som är ; Marika, Hubbe och Johanna. Danis syster blev också Gudmor men kunde tyvärr inte närvara på dopet, vilket var synd.

Efter dopet blev det ju fest hemma hos oss.

Doptårtan beställde jag av En Sockerbagare. Vi var jätte nöjda över den goda och relativt billiga tårtan. Sockerbagaren kommer även laga vår bröllopstårta. Mommo stod för de supergoda smörgåskakorna, som allt blev uppätet ! Brorsan och hans Sambo lagade Dumle-muffinsarna, som precis allt annat också var en succé ! TACKTACKTACKTACK !

Fina doppresenter fick Madeleine också. De man inte urskiljer på bilden är en ursöt ring, ett armband, tygklossar, en skyddsängel min Famo grejat, bestick och pengar.

Nån dopsked fick hon tyvärr inte så jag skall köpa en åt henne, för pengaerna hon fick.

Dopljuset brann vackert ända till sena kvällen !

En jätte lyckad dopdag ! Madeleine var helt slut efter festen och sov tungt nästan tre timmar, och steg endast upp en gång på natten för att äta.

         

16.12.2013 kl. 12:41

Föreberedelser

Imorgon döps vår andra dotter och för att underlätta den redan stressiga morgondagen, har jag försökt att göra allt så färdigt som möjligt.

Världens bästa småkusin Linda insisterade på att komma och hjälpa städa - TACK, du är guld värd. Med huset tiptop har vi ställt igång så mycket som möjligt färdigt. Allt från koppar till kläder. Skönt !

Värt att nämnas är att jag som har en förkärlek för ting med historia, är att jag är små förtjust i släktens dopklänning. Den snart femtio år gamla klänningen, som har halva släkten broderat på sig. Den bars första gången av mammas kusin, och har bärts av mamma, mig och mina syskon, sedan Amanda och nu Lillasyster. Och kanske en dag bärs den av mina barnbarn. Men dren dagen hoppas vi att kommer om mångamånga år.

. Tycker mig ha ganska bra förberett inför imorgon så stressen är lite mindre. 

     

14.12.2013 kl. 23:49

Då barnen sover..

..packas det julklappar !

åååhh nu blev det olika färgtoner på bilderna, men jag är för lat för att ändra det.

Skönt att ha alla julklappar köpta och paketerade ! Nu gäller det att få dem utdelade. Tänk 1½ vecka så är det jul. 

Nu tar den här Julgumman natt !

     

 

13.12.2013 kl. 00:37

Lite midnattstankar

Låg i sängen och ammade lillasyster. Det är stunden då det är tyst i huset och för den stunden behöver man bara ligga stilla och man får tänka.

Idag gick mina tankar till de senaste dagarna. Gårdagens sjukhusbesök ligger närmast hjärtat. Tänkte på min inställning till följande besök, då vi får resultaten. Resultaten med stort R ! Den stunden kanske förändrar vårt liv ännu mer än vad det redan har ändrats. Tänkte sedan tillbaka på de senaste månaderna, och kunde konstatera att detta har varit mitt livs svåraste tid, men även min lyckligaste.

Det är svårt att gå omkring med stora frågetecken i huvudet. Vänta, undersöka och vänta igen. Dåliga nyheter, bra nyheter. Inse faktum.  Svårt att måste se sitt barn måste genomgå alla dessa undersökningar. Oron över resultaten är det värsta. Sitta i väntrummet, känna hur hela magen värker av nervositet, om bara några minuter får vi veta, och det kan lika bra vara dåliga nyheter. 

Men vi har överlevt. Och trots allt detta är vi lyckliga. Jag har en sambo som blir om bara ett halvt år min man, vi äger ett hus vi älskar, och vi har två vackra barn. Att älska någon så högt.

Så låg jag där. Passligt så jag såg ut från fönstret. Stirra ut i det mörka, då plötsligt jag ser en stjärna falla. 

Och jag sluter ögonen och önskar mig något.

        

 

12.12.2013 kl. 23:57

Julstämning.

Måste erkänna att även fast snön föll ner på marken, har min julkänsla lite fattats på sistone, men ett pepparkaksbak med Amanda gjorde sitt.

Kanske julkänslan fattats för vi har så mycket sjukhus på agendan nu, men nu ser jag ljuset i slutet av tunneln. Snart, mycket snart är allt färdigt.  Det har varit en mycket tung tid må jag säga, men på ett sätt lärorik. Då vi är färdiga, skall jag berätta för Er.

Det är ju inte bara sjukhusbesöken i sig själv, utan också känslan inom mig. Därav kanske en liten tystnad på bloggen ibland. Många tankar som snurrar i huvudet. Rädslor och oro man aldrig tidigare behövt uppleva, men även lättnad över goda nyheter. Ni vet uttrycket "som en sten föll av hjärtat" - det stämmer. Känslan är precis som att det faller en sten från hjärtat. 

Men first thing first - sova.

       

 

 

10.12.2013 kl. 22:56

Första gången !

Det finns en första gång för allt.

Idag var det första gången mitt hår blev hemma-färgat. Det kändes som rätta alternativet just nu, då jag inte vill sitta med Lillasyster en evighet i frissastolen, plus att plånboken tyckte bättre om det här valet.

Tro det eller ej, men min bror var "frissan" idag. Och jag må säga att det blev inte illa alls.

Fast det bara gått fyra månader sedan det senast blev färgat, så ville jag ändå ha det fräscht inför dopet. En sak mindre att fundera på.

           

09.12.2013 kl. 23:10

Nytt !

Efter ungefär två år och några månader har det kommit ny header på bloggen !

Tack Syrran, som visat hur man gör och vilka program man kan använda. Så nu kanske headern uppdaterar sig lite oftare.

            

 

08.12.2013 kl. 16:36

Mera kiva .

På kvällen blev det även glögg med Johanna och Henkka !

Blev både bjuden på glögg och fick dessutom en försenad födelsedags present - inte illa alls juh ! Tack för det hörrni !

Nu och strida med treåringen. En övertrött treåring.

     

06.12.2013 kl. 20:20

Äntligen blev det gjort !

Något jag länge gått och planerat är ju såklart att tatuera in Amandas namn, och nu sedan Lillasysters namn. Pengarna som jag fick till födelsedagen stod det på korten att pengarna skulle jag sätta på mig själv, inga räkningar. Done ! Hastigt bokade jag tid, och fick Marika medlurad också. 

Var så nervös, det är ju nästan sex år sen sist.

Bra gick det. Skönt var det ju kanske inte, men det tog sjukare att föda barn. När jag väl var färdig skakade mina händer riktigt för jag hade spänt mig så.

BC Tattoo (finns även på FB ) i Lojo var platsen jag for och tatueras till. Duktig, snabb och relativt billig tatuerare. Jag är mer än nöjd med tatueringen, plus att det tog henne endast ~ 45 min att laga den. Lillasyster låg i sin Gudmors famn under tiden och var passligt hungrig då jag steg av stolen. 

Färdigt ! Lillasysters namn blev alltså Madeleine. Vackert namn till vacker flicka.

Efter detta var vi såklart hungriga och bestämde oss för att äta på italienska restaurangen Trattoria Gusto.

En pizza jag aldrig ätit - Lax, mozzarella och ruccola. Var jätte gott !

Tiramisu till efterrätt - onomnom.

En helt huippu dag ! Tack för det vännen !

       

 

 

06.12.2013 kl. 20:02

Utmaning !

Blev visst utmanad av Marika.

Okey, here´s the deal :

1. Berätta 11 saker om dej själv
2. Svara på 11 frågor som den du fått utmaningen av ställt
3. Man ska själv hitta på 11 frågor som de man utmanar ska svara på
4. Välj 11 bloggar som har under 200 läsare per dag
5. Berätta vem du har utmanat
6. Man får inte utmana den man fått utmaningen av

Saker om mig själv :

  • Om jag vill, så kan jag vara en jätte bra vän
  • Jag är en bra lyssnare
  • Jag har tendens att ibland säga före jag tänker
  • Jag talar för mig själv
  • Jag talar även med mina husdjur och inbillar mig att kattens jamande är svar på mitt tal
  • Jag har hatat att jag måste ha glasögon. Nu kan jag inte tänka mig vara utan dem.
  • Då jag var fjortis piercade jag min egen navel.
  • Jag har endast haft två hål i tänderna i hela mitt liv
  • Min stora förebild är igentligen min egen mamma
  • Jag hatar "virveln" jag har på mitt ena ögonbryn.
  • Snart är alla mina småsyskon längre än mig

Marikas frågor :

1. Bok eller tidning? Tidning - helst skvaller

2. Kaffe eller té? Te

3. Vad får dej på dåligt humör?  Treårs trots


4. Favorit julpynt? Oinej, det finns så mycket. Bl.a stjärnorna i fönstren


5. Då du blir arg, gråter du eller skriker du? Skriker och gråter, beror på situationen


6. Hur många bloggar följer du dagligen? 22 st


7. Cykla eller gå? Gå


8. Jobbar du med det du är utbildad till? Jeba


9. Vad drömmer du om? Så mycket. För tillfället inget materiellt, bara att få goda nyheter från sjukhuset.


10. Hur ser ditt liv ut om 10 år? Fortfarande skuldsatt boende i samma hus, med han som jag gifter mig med och våra tre barn.


11. Besök hos frissan eller massören? Shit så svårt. Nå frissan då.

Mina frågor :

  1. Vad är bäst med dig ?
  2. Vad skulle du kunna förbättra ?
  3. Om du skulle måsta plastikopera dej, vad skulle du välja ?
  4. Vem är din förebild ?
  5. Varför är personen din förebild ?
  6. Vad är ditt drömjobb ?
  7. Hur mycket skulle du måsta få betalt för att raka av dig håret ?
  8. Vad är du rädd för ?
  9. Vad är du mest nöjd över med ditt utseende ?
  10. Favorit högtid ?
  11. Om du skulle få träffa en person som inte längre finns - vem skulle det vara ?

De som blir utmanade är :

Britten

Frustrerad singelkvinna

Mixu

Ida

Jessica

Astrid

Catten

Hannah

Perfektionisten

Nabaz

Muffin Around

Det skulle väl vara under 200 läsare per dag - bloggare, men min hjärna håller inte till sånt just nu så det fick bli så här.

Lycka Till !

         

 

 

 

05.12.2013 kl. 22:09

Några dagar i ett nötskal.

Det är svårt att pressa in bloggen med i dags"schemat", då Sambon jobbat så otroligt långa dagar, och jag skall hålla i trådarna ensam.

Nåh, då Sambon har långa dagar tycker jag om att träffa folk.

På tisdagen spenderade en hel kväll hos Amandas "Mopi" och Clary. Huvudorsaken var skåpet till lekstugan skulle få hyllor och ben. Vi var uppe i snickeriet och tittade på, för det meddelade Amanda redan i bilen att hon också skulle fara med i snickeriet. Amanda och Cary fixade plättar, något Amanda tyckte var jätte roligt. Så var det ju såklart lek också. Då klockan blev så pass mycket blev det dags att åka hem. Amanda blev så ledsen, men det lättade efter en stund då jag påminde henne att vi alltid kan fara pånytt.

Igår hände det absolut ingenting.

Idag har vi däremot fått besök av Ekenäsbruden Annso och hennes pojkar. Världens godaste vitchoklad-blåbärspaj hade hon med sig också. 

Det var roligt att se dem. Det var bara ett år sen sist, men det skall definitivt inte räcka ett år tills följande gång.

Och kallt som det är så har vi även köpt en vinterhalare åt Amanda. 

En begagnad men få gånger använd Ticket to Heaven lyckades vi få köpt åt henne av "min" massör. Både fröken och mamma diggar !

Eftersom jag hade väckning klockan tre på natten så känner jag mig ganska slut i huvudet ( mer än vanligt ), så nu och sova. 

Spännande dag framför mig imorgon !

     

05.12.2013 kl. 21:52

Andra saker som gjordes igår.

Den lugna morgonen forsatte med att fara till Mommo/Mamma. Favorit i repris, blev Lillasyster och vila med Mommo, medan jag, Amanda och dogi for ut och gå omkring i skogen.

Såklart passar man på att även snylta mat från Mamma också. Efter det så åkte vi hem, jag smetade lite mascara i ansiktet för att sedan fara på Tupperware-party.

Men med en onöjd Lillasyster blev koncentrationen noll och jag gav upp och beställde inget. Tyvärr, där fanns en massa bra saker.

Sen reste vi iväg till Svärmor igen för att hjälpa henne äta upp tårt-resterna.

       

 

03.12.2013 kl. 11:27

Helgens kalas.

Precis som alla de andra helgerna i November, var även sista veckoslutet i November fyllt med kalas. Bilderna skulle nog hamna på bloggen aningen tidigare, men kameran råkade bli hos svärmor.

First up var Linus 3-års kalas.

Herrn hade önskat sig ritgrejer, så en ap-penal fylld med pennor blev inpacketerat.

Här blåses det ljus på en snärttit Angry Birds-kaka som Marika lagat riktigt själv.

Följande dag var det Svärmors tur att bjuda på kaffe och kaka.

Och snäll som hon är hade hon lagat en skilld jättegod broiler-smörgåstårta åt mig. Fylltårtan var också så god.

Nu blir det aningen lugnare på kalasfronten, och nästa kak-event är väl dopet.

     

03.12.2013 kl. 11:16

Syster Sandra - se hit

Sku så gärna vilja ha en ny "header", med fina bilder och photoshop-grejs.

Problemet är att jag är så otroligt tekniskt obegåvad.

Syster Sandra, kan du hjälpa mig ?

Kram från "världens bästa syster"

     

Edit : Syrran vill hjälpa, JESS ! 

02.12.2013 kl. 11:40

En måndagmorgon

Tänkte nog att vad skall det bli av den här dagen då morgonen började med exorcisten liknande spyor från en mini-människa. Medan Mamman satt på vessan. Jag fick fundera en stund hur jag skulle betee mig fixast. Efter det blev det magont för mini-människan, men efter en stund kom magont:et i blöjan. 

Amanda skulle minsann inte ha något morgonmål, för hon skulle ha spaghetti. Och inga kläder skulle hon ha på heller. Prinsessklänning mamma, sa hon.

Sen när båda ungarna var nöjda och jag fått frossa i mig min klister pikapuuro, valde vi att läsa saga istället för att sätta på TV:n.

Mulan var ett självklart val för Amanda.

Ganska mysigt att få tända eld i takkan, då man riktigt ser hur kallt det är ute.

Och tillika dricka en kopp te från min nya mugg jag fick till födelsedagen, av Marika.

      

02.12.2013 kl. 11:11

Jul i Huset !

Precis som de flesta andra hushåll har julen anlänt till husen under veckoslutet. Så även här.

      

01.12.2013 kl. 14:46

LillaJul

Önskar Er alla en trevlig LillaJul !

Snart drar vi iväg på kalas till nära vänner !

Imorgon planerar jag julpynt och eventuellt pepparkaksbak.

       

30.11.2013 kl. 12:46

Liten ljusglimt.

Även fast dagen började så otroligt dåligt, så piggade vårt planerade IKEA besök med min bonus-mommo upp mig.

Äkta kamera-laatu bild.

Passligt till lunchtid steg vi in i IKEA, och bestämde då att vi börjar med mat. Gäller att passa på då kön inte är så lång ännu och lillasyster sover. När vi ätit for Amanda till lekhörnan, men hann vara  där cirka en halv minut. Hon ställde sig vacker brevid två pojkar som satt framför en såndär touch-screen rit-grej, då först den ena pojken skuffar undan henne, och den andra tar i henne i armarna och kniper om henne. Amanda blir ju ledsen såklart och börjar gråta och ber pojken släppa, pojken är ju finskspråkig och förstår inte och kniper ännu hårdare i hennes armar. INGEN annan reagerar, så jag går ju och tar loss pojkens händer och frågar vad dom håller på med. De svarar ju att hon inte får vara med. Jag ser mig omkring. INGEN förälder ingriper till pojkarnas beteende. 

Jag plockar upp en gråtande Amanda i famnen och går därifrån. TÄNK att deras föräldrar bara sitter och säger INGENTING ? Men vad FAAAAAN ! Jag var så förbannad. Fanken sku de har varit min unge som gjort så åt nån annan hade jag genast sagt till åt henne. Mamman i bordet brevid reagerade lika, och pratade en stund med oss om händelsen.

Nåjoo. Pojkarna for vidare och bonus-mommo och Amanda for och leka i lekhörnan medan jag for i amning-hörnan. Tio plus för en amningshörna ! Ikea är ju fantastiskt på så många sätt !

Vi gick i all sköns ro och fynade vårt.

Huvudorsaken till besöket var ett skåp till lekstugan, och råkade hitta ett större och billigare alternativ i fynd-hörnan, så det fick komma hem med oss.

Lite annat smått som även hamnat med oss hem. 

Stannade i Kyrkslätt för att hämta två hyllor till lekstugan och min beställning från Jultidningarna. 

På kvällen fick vi ännu sen besök av Jassu och Jasmina, det var så roligt. Så fick vi även, fredagen till ära hem Pappan i huset. 

Nu bums och sova så man orkar imorgon.

      

29.11.2013 kl. 23:35

Ledsen.

Klockan ringde sex på morgonen. D ringde och meddelade att det ligger en katt överkörd på vägen ovan oss. Och det liknar vår katt. 

Satan i helvete, var min första tanke. 

Så klockan sex på morgonen stakade jag ut i pyjamasbyxorna och tog en pissnödig hund med mig. Men på grund av ett missförstånd hittade jag ingen katt och ringde D och sade att den inte är där mera.

D ringde något senare och sade att den nog fortfarande är där och missförståndet reddes upp. Vi det här laget hade flickorna vaknat så jag kunde omöjligtvis gå upp och se. Väntade på svärmor som kom lite före klockan åtta och vakta flickorna medan jag gick upp till vägen. Vid det här laget var kattstackaren redan ganska slarvig och platt. Spade och plastpåse senare kunde jag konstatera ;

Det var vår katt. Vår Sandybell hade blivit överkörd. 

Varför ? Har inte vi tillräckligt redan ? Måste det sparkas på oss, då vi redan ligger ?

På fjorton månader har vi nu förlorat tre katter. En försvann något efter flytten, den andra blev överkörd och skjuten för att sedan hamna i roskis och nu blev den tredje även den överkörd. Jumalauta.

Hulivilin Kalle <3

Världens speciellaste Felix <3

Nyaste stjärnan, Sandybell <3 Den enda katten jag vet som slukar Tupla och antibiotika som ingen annan.

Äldsta herren, min Romeo är nu ensam katt i huset.

Även fast jag är så ledsen och jag absolut inte ville det här. Så var jag förberedd på att hon kanske inte skulle leva så länge mer. Hon har tyvärr haft problem med UVI och kissat blod, därav många antibitokakurer. Har funderat en tid, när jag skall dra sträcket. För bara någon dag sedan beslutat var gränsen går. Jag skulle dragit gränsen få fort hon fått ont, eller att något inre organ slutat fungera. Så var det ju inte bara det kroppsliga. Då hon återvände från sin sommar-"resa", då hon var borta i var det kanske en vecka (?), så slutade hon komma överrens med vår andra katt. På den linjen har hon fortsatt, de har rykt ihop otaliga gånger, hon har fräst och sprungit och gömt sig så fort han kommit nära osv. Så hon mådde kanske inte riktigt psykiskt bra heller. 

Försöker liksom intala mig själv att det var väl så här det var menat. Det kanske var bättre så här. Fast det var ett hemskt öde. 

Så.. Vila i Frid, vår fina Sandybell. Vi alla saknar dig och önskar att vi fått ta detta på annat vis.

     

 

29.11.2013 kl. 23:00

Onsdag 27.11

November lider mot sitt slut. Bakom oss har vi en månad full med program och kalas. Ännu har vi lite kalas och roligt framför oss före månaden är slut. Visst har det varit roligt, men ser nog framemot en aningen mer rofullare December-månad. Skall bli skönt att få sitta i soffan och njuta av jul-månaden, medan alla andra stressar som galningar.

Jaha, vad har gjort vi gjort de senaste dagarna ? 

Min underbara unge har fyllt tre år och även blivit firad på dagis. Ugglemjukisen är bra pop.

Påbörjat projekt ; sy-gardiner-till-lekstugan. 

Och precis som alla andra har jul-fiilisen börjat. Minnet från förra årets julgransbolls-fattiga gran fick mig att stoppa några till i kundvagnen då vi besökte Primsa idag. Även en tomteluva åt världens sötaste baby-nisse hamnade i kundvagnen.

Nu sitter jag och njuter av tystnad, en kopp te och tidig 90-tals serie. Hoppas få Sambon ner ännu efter att han nattat treåringen, så jag kan krama honom lite extra. Känns tomt här utan honom, då han jobbar så långa dagar och nu igen kommer fara på längre resa.

       

27.11.2013 kl. 21:55

Förmiddags-kul

Måndag igen. Inte mig emot alls. Idag var ju Folkhälsandag i lekparken, och vi infann oss där igen. Tänker mig att det skulle få bli en såndär grej vi gör varje måndag.  Det råkar dessutom vara en sån tid som Lillasyster sover.

Måste säga att jag njöt som bara den medan under hela vår utevistelse. Så skönt !

Men lekstugan hade vi inte alls glömt fast det blev parken en stund idag. När vi kom hem fortsatte Lillasyster sova i vagnen, och vi dekorerade lekstugan lite. Men bara lite, eftersom väggarna först skall målas nästa år, så det är ju inte så stor vits att fixa allt nu.

Längtar till nästa år, då vi får fixa den färdig ! Själv trivs jag ganska bra där inne. Doften är doften av min Mofi. Och notera gärna det vackra golvet i stugan. Ingen matta skall komma där minsann.

En vimpel fick Amanda till lekstugan igår på sitt kalas, men den blev för lång tyvärr. Men pappers-vimpel passade bra.

Vimpeln som skulle hänga i lekstugan, passade bra runt Lillasyster säng. 

Även jag fick presenter igår, kransen ovan är en av dem, den hängdes upp idag. 

      

25.11.2013 kl. 16:11

3-års kalaset

Så var dagen här. Dagen då jag kanske stressar mest på i året. Då det är barnkalas hos oss. Houh !

Det var full stress direkt från morgonen. Efter att chokladkakan som skulle bli cakepops, fylltårtorna och pajerna var färdiga blev det lungt. I samma veva kom Amandas tre-års present, och all stress glömdes för en stund.

Den fina lekstugan som min Mofi snickrat för hand. På sommaren blir den röd med vita knutar på utsidan. Insidan blir nog vit och rosa skulle jag tro.

Amanda blev så otroligt lycklig när hon fick sin löekstuga. Hon var upp i den medan den ännu var på flakan. Kommer nog bli nummer ett på listan att göra.

Hörnan för barnen och vi två vuxna saftdrickare.

Prinsesstårtan. Blev riktigt okej, borde dock ha blött "oblaten" mer.

Cakepops. Första och sista gången.

Fina presenter fick hon. Mesadels lekstuge saker, som vi önskat. Saker som inte sluppit med på bild av presenterna är ; Pallar, bord + stolar och lekkök, allt till lekstugan. Vi alla tacka så mycket för alla fina presenter.

Och när en av ens bästa vänner köpt en "Friends" ram, och vill att ni skall finnas i ramen - ställer man ju såklart upp.

Men Hubbe är så fånig att man kunde inte annat än skratta.

Men sen råkade vi fastna bra på bild. Min vän och jag.

Och inte nog med den här fina dagen. På självständighetsdagen blir det roligt program för mig och Marika. Iiiiik väntar såå !

       

24.11.2013 kl. 22:48
 
Kallas Cessi. 
Tjugotvå år.
Mamma åt Amanda & Madeleine.
Gift med Dani.
Skuldsatt husägare.
Jobbar som mentalvårdare.
Har en svaghet för vackra ting, gubbrock och avocado-smörgås.