2010 vs. 2013

Jag är medveten om att varje graviditet och förlossning är olika, så är det klart man jämför med tidigare upplevelser.

Även fast jag tycker lika mycket om slutresultatet på båda förlossningarna, måste jag medge att Lillasysters förlossning nog var behagligare.

Nu fick jag uppleva den där "Nu händer det"-känslan som jag missade med Amanda, eftersom 2010 blev förlossningen igångssatt. Nu fick jag uppleva smärtan som smygandes, det började svagt och man hann tolerera smärtan och ta det på ett annat sätt då den ökade gradvist.

2010 - började förlossningen med att vattnet gick och jag lamslogs av de kraftiga täta sammandragningarna som kom genast och med litet mellanrum, och jag fick panik då det genast pangpå gjorde så helsikes ont.

2013 - Nu kunde jag koncentera mig på andningen genom värkarna och kände mig som jag hade kontroll över situationen. Dessutom kändes det inte främmande som 2010, utan bekant eftersom jag redan gått igenom en förlossning, så kändes den nu tryggare.

Jag haft samma inställning till smärtlindring båda förlossningarna. Du kan omöjligt veta hur du tar situationen när den kommer, du kan ana och förvänta dig, men du kan inte veta. Jag har inte tänkt mig något, utan väntat och sett hur det känts. Båda gångerna har jag tagit epidural, och varit mycket nöjd över beslutet. Nu 2013 erbjöds jag igen lustgas, men tackade denna gång nej eftersom jag kände det mera obehagligt än till nytta. 

Då jag födde Amanda fick jag epidural redan då jag var tre centimeter öppen och läkaren fick då epiduralen på plats på tredje försöket, och dessutom fick jag sitta med ryggen rudad, vilket var behagligare. Så då låg jag smärtfri i många timmar och kunde sova och äta medan kroppen arbetade och jag inte kände minsta lilla smärta. Det var ju  nog behagligare än att först få slappna av vid 8 centimeter öppen.

Tiden efter förlossningen har också denna gång varit behagligare. Med Amanda behövde jag sys massor, jag sprack ända upp till livmodermunnen och på grund av det hade jag jätte svårt att sitta i flera veckor, även att gå var svårt. I och med att jag inte sprack lika mycket denna gång och behövde endast fyra stygn nu, har jag kunnat sitta normalt genast efter förlossningen.

Jag förlorade även mera blod med Amanda även om mitt HB var bättre med Amanda än nu. Och ioch med att jag förlorade så mycket blod då, så var jag även mycket mycket tröttare. 

2010 var ju en ny främmande situation och jag var mera nervös och spänd den första tiden med Amanda. Nu känner jag mig säker i rollen och det gör ju mig mera avslappnad och även mera pigg.

Men som sagt så tycker jag lika mycket om slutresultatet - vilket är huvudsaken. Det är ju värt all möda och smärta. Man glömmer allt besvär man gått igenom samma sekund som barnet är ute.

       

 

 

 

Publicerad 14.09.2013 kl. 20:41

Förlossningsberättelse

Förbered Er på långläsning. Skall försöka göra det så redigt som möjligt. 

Det börjadendagen. På kvällen efter att Amanda somnat såg vi nya avsnitt av NCIS och det blev rätt så sent. Klockan 01:00 kände jag den första värken. Jag märkte genast att den var annorlunda som de andra värkar jag haft. Tänkte inte mera på det och gick till sängs.

Drömde på natten att jag hade värkar, och vaknade till att det var riktiga värkar jag hade. Drömmen var sann. Yrvaken som jag var orkade jag inte notera det destumera. Vaknade varje gång en värk började, sneglade lite på klockan och konstaterade att värkarna kom med ca. 20 minuters mellanrum.

När klockan nått fem kunde jag inte mera sova mellan värkarna utan började lite ana att det är påriktigt nu. Började klocka värkarna. Cirka femton minuters mellanrum. Nu började värkarna vara ganska sjuka. Steg upp, gick på vessan, släppte ut katterna och sånt. Tidigare har sammandragningarna slutat eller fått längre mellanrum då jag rört på mig. Nu kom de bara tätare, och gjorde sjukare. Nu kom sammandragningarna med tio minuters mellanrum. Textade mamma och förberedde henne på att kanske få komma och agera barnvakt. Gick på vessan igen och märkte att jag trott helt fel. Jag trodde tidigare att slemproppen gått, men jag hade fel - NU for den. Nu kom sammandragningarna med nio minuters mellanrum, plötsligt blev det bara åtta minuters mellanrum. Nu ringde jag mamma och bad henne komma över.

Packade med det sista till BB-väskan medan vi väntade på att mamma skulle komma. Då mamma anlände kom värkarna med bara fem minuters mellanrum. Ringde Lojo och meddelade att vi är påväg. Resan till Lojo gick minsann snabbt och vi anlände passligt till skiftesbyte, så  togs CTG-kurvan en halv timme, tills sedan en barnmorska kom. Sammandragningarna var fortfarande med fem minuters mellanrum. Får nu Litalgin intra muskulärt, men det hjälper inte det minsta.

Barnmorskan undersökte mig och konstaterade att jag "bara" var två centimeter öppen. Great, tänkte jag, vi blir väl hemskickade härifrån ännu. Så blev inte fallet. Vi förlyttades till ett rum och eftersom klockan nått åtta serverades jag morgonmål som jag åt medan jag satt på "pomppo-bollen" och med en dyna emellan, lutandes mot sängen. Barnmorskan börjar fixa igång badkaret.

Klockan 09:20 sjunker jag ner i badkaret och känner mig relativt avslappnad. Kan ännu koncentera mig bra på värkarna och andningen. Känner mig som en vinnare som skötte mig så duktigt. Efter en stund kommer de där sendragen i vänstra benet igen som jag var bekant med några veckor före förlossningen, men denna gång gör det ännu sjukare och jag börjar svära av smärta.

Klockan 10:00 kliver jag ur badkaret och sammandragningarna tar mig med sån fart att jag håller på att tappa fattningen. Värkarna bara kommer och kommer, utan paus, tillika som sendraget i benet håller i sig. Barnmorskan kollar läget - och jag är 4-5 centimeter öppen, och hon spräcker hinnorna och fostervattnet går. Barnmorskan ringer anestesiläkaren, som kommer efter bara några minuter. Jag ser henne inte alls, bara ligger och försöker koncentera mig på värkarna.

Nu kommer vi till det skedet jag får en dödsönskan.. Jag ligger på sängen i otroligt obekväm fosterställning, med värkar och sendrag. Kommer ihåg hur det här fungerar. Jag försöker mitt bästa för att ligga stilla fast jag har så ont. Anestesiläkaren har svårt att få epiduralen rätt. Jag har tappat räkningen på hennes försök att få epiduralen rätt.

Jag får panik av all smärta. Sammandragningar utan mellanrum, sendrag nonstop i benet och ett enormt tryck i ryggen av alla stick.Jag skriker rakt ut av smärtan. Jag skriker inga ord - bara rakt ut. Jag har en svag minnesbild av att Dani pajar min hand medan jag bara vrålar av smärta och tårarna rinner.

En apparat börjar skrika och en till läkare kallas på plats. Babyns EKG-kurva är inte som den skall.

En halvtimme senare dvs. kl. 11:00, och sex försök senare till att få epiduralen på plats, får läkaren ÄNTLIGEN epiduralen på plats och lämnar rummet. 

Rummet fylls av folk, jag vet inte hur många och är för trött för att ens orka notera något, för trött för att reagera på värkarna vars smärta inte ännu hunnit börja avta. Ligger bara och gråter av utmattning. Får klart för mig att det måste tas ett blodprov från babyns huvud för att veta att babyn får tillräkligt med syre.Provet tas och det visar sig att babyn nog mår bra, men antagligen också fick panik, då jag hade det.

Nedre läget kollas och under den tiden som ansestesiläkaren och den andra läkaren var på plats hade jag öppnat mig från 4-5 centimeter till hela 8 centimeter.

Det berättas för oss att babyn har mycket hår, och att det mörkt. En liten ljusglimt för mig och jag orkar skämta med Dani, och frågar om han vill ha faderskapstest nu, eftersom vi båda var bombsäkra på att det skulle komma en liten Amanda-kopia dvs. nästan skallig med några riktigt ljusa fjun på huvudet.

De två sista centimetrarna som är kvar, ligger jag ensam i rummet ( Dani tog endast rökpaus, och kom tryggt tillbaka sen)  och halvsover och försöker samla krafter inför kommande. Börjar känna flere enorma tryck och när det börjar bli riktigt obehagliga ringer jag på klockan. Läget kollas och jag är nu fulla 10 centimeterar öppen. Jag ber om förlossningspallen eftersom jag tyckte om den då jag födde Amanda.

Klockan är 11:40 då min rumpa landar på pallen. Jag hinner just och just få ner rumpan så kommer ett enormt behov av att krysta och jag får deja vú från 2010. Det känns som jag lämnar min kropp och svävar ovanför den, och kroppen sköter sitt helt och hållet. Bara efter två krystningar säger barnmorskorna åt mig att sluta krysta. Jag rycks tillbaka till mina fulla sinnen, och frågar förvånat om det var färdigt redan. Barnmorskorna skrattar och menar att det var färdigt nu.

Efter bara tre minuter, dvs klockan 11:43 föddes vår älskade och så efterlängtade dotter. Jag kommer ihåg att jag fungerade ungefär lika som 2010, lutar mig bakåt med vårt lilla gråtande knytte i famnen och gråter av lycka. Frågar om det är en flicka som det sades åt oss på ultrat, vilket var korrekt.

Mamma och dotter förflyttas tillbaka till sängen. Pappa klipper av navelsträngen. Jag börjar amma, tillika som barnmorskan kollar om jag behöver sys, vilket behövs. Fyra stygn och nästan en timmes ammning senare är Pappa och barnmorskan och far och tvättar, väger och mäter vår lilla fröken. Vår andra dotter är nästan exakt lika stor som sin storasyster. De är precis lika långa, och vikten skiljer endast tio gram.

Pappa tar sin dotter i famnen och sitter och bekantar sig med henne medan jag går i duschen. Jag hade förlorat endast 300 ml blod och hålls denhär gången på egna ben hela duschstunden. 2010 duschades jag av barnmorskan medan jag själv låg på golvet för jag tänkte svimma hela tiden - så jag tycker nu 2013 att det var lite trevligare stund.

Brickan rullas in och jag äter och dricker tillika som jag ammar igen. Efter ammningen är färdig förflyttas vi till vårt rum. Jag tycker jag känner mig ganska behaglig och mänsklig i jämförelse med 2010, då jag kände mig så söndertrasad och kunde inte sitta ordentligt på flere veckor. Känner mig så till lags att jag tillåter besök den dagen.

Dani lämnar sjukhuset för att åka och söka den nyblivna storasytern. Hon kommer springandes in i rummet och ropar : "Heeeej mamma". Amanda konstatrerar att babyn inte mera är i mammas mage, och frågar om jag nu kan hoppa med henne på trampolinen. Famo och Mommo infinner sig nu också på BB. Amanda vill snabbt hålla i sin lillasyster och vill inte heller ge henne ifrån sig då Mommo frågar om hon får ta lillasyster i famnen. Men myrorna i byxorna tar snabbt över på Amanda och de andra får hålla lillasyster i famnen.

Vi får också besök av Danis gudföräldrar och av Frökens blivande gudföräldrar. När besökstiden är slut blir ännu Dani, Famo och Amanda kvar en stund, tills det blir dags för dem att åka hem för att Amanda börjar ha sovtider. Efter dörren stängs gråter jag nästan lika mycket som Amanda. Både av lycka och saknad. Saknade Amanda så mycket, men tillika så lycklig.

Tänk, nu har jag två barn. Jag har blivit given två otroliga underverk. Det finaste och dyrbaraste i mitt liv. Nu har jag två döttrar, båda två lika vackra, lika älskade och efterlängtade.

     

Publicerad 14.09.2013 kl. 19:09

Välkommen till Världen.

Måndagen den 09.09.2013 kl. 11:43 kom en frisk liten prinsessa till världen. Hon vägde 3615g och är 51 cm. 

Idag den 11.09.2013 var vårt andra barn beräknat att komma till världen, och idag fick vi hem vårt andra underverk.

Lyckan är total. 

Återkommer bara vi lite fått landa här hemma.

         

Publicerad 11.09.2013 kl. 18:47

Sjukhusbesök.

Sista rådis-läkarkollen, fick jag ju remiss till Lojo och idag hade jag tid.

Läkaren var mycket trevlig och duktig. Ingen svenska, men det störde mig inte. Nästa hellre så, är så rädd att glömma finskan då jag inte jobbar mera.

Gicks igenom mina alla tusen urinvägsinfektioner och gårdagens blodprov. Gårdagens blodrov visade njurarnas funktion - vilket var riktigt okej. Dock måste mitt urin kollas upp ordentligt också efter förlossningen och om det inte sen heller ger med sig dessa "bobbor" måste jag på vidareundersökningar. Och så skrevs det ut antibiotika åt mig.

Huvudorsaken till besöket var att rådisläkaren ville säkra babyns storlek och fostervattenmängden. Rådisläkaren tyckte babyn kändes så stor.

Ultran visade inget avvikande och vår baby beräknades vara ca. 3300g.

Så kollades också "tillståndet" i nedre regionen och till min glädje var jag nu även öppen. Så även denna läkare förutspådde att det inte torde ta länge så får vi vår baby.

Tummen upp !

     

Publicerad 03.09.2013 kl. 16:45

Restaurang KW

Igår morse när jag vaknade var jag nog så sur. Över att jag somnat och sovit. I förrgår spenderade jag elva (!) timmar med sammandragningar. Sammandragningarna började i rådis och höll i sig fast vi var till Ekenäs och på tapetshoppning. Tänkte att NU HÄNDER DET PÅRIKTIGT. Ringde Lojo. Vad hände sen ? Jo, sammandragningarna slutade.

Så halva gårdagen spenderade jag besviken i soffan med tankar om att jag är förevigt gravid och bebisen kommer aldrig att komma.

Ända tills Pamela hade postat på FB att hon hade tråkigt och inga vänner hade hon heller. Hastigt beslöt vi att gå ut och äta, bara vi två.

Vi for till Karis nya restaurang KW.

Gjorde ett tappert försök i att laga mig någorlunda-fin, men misslyckades tydligen totalt.. Åååhh så jag ser uuuut.

Pamela var fin som vanligt. Och kamerans lins smutsig - som vanligt.

KW var helt i min smak. Mysigt och fint.

Raseburgaren var riktigt god, men lite liten portion för bottenlösa mig.

Creme Bruleen med blåbärs-sorbet var också jätte god.

Körde hem glad och nöjd över dagen, fast jag varit en sån surpuppa på dagen.

        

Publicerad 01.09.2013 kl. 11:08

Rådis besök.

Idag var det rådis-besök först på schemat.

RR : 120 / 77 p. 109

Fast pulsen varit på högre sidan halva graviditeten, så vänjer jag mig inte. Fortfarande lika obehagligt.

Vikt : + 0,5 kg

Blev faktiskt lättad att det "bara" ökat ett halvt kilo, med tanke på vad jag stoppat i mig. 

Hb : 101

(Y)

Fundusmått : 32,5 cm

Sjunkit ordentligt sen förra besöket

Babyns puls : 140-160

Svullnad :

Ganska bra idag faktiskt. Oftast samlar det ju på sig till kvällarna.

Annat : Pratade mycket om mående, och fast jag vet det själv så var det ändå skönt att höra nån annan säga det " det är helt normalt", det att vara lite deppig den här sista tiden.

Pratade också mycket om alla tecken jag fått de senaste dagarna, och mödrarådgivaren svarade att det är kroppen som förbereder sig för förlossningen ( vilket jag nog redan visste ). Jag är så fascinerad av hur kroppen funktionerar. Mödrarådgivaren förutspådde att det inte tar länge mera så har vi vår älskling här. Fast jag vet att ta det med en nypa salt, eftersom jag hört orden tidigare och gick över beräknat två veckor.

Fast jag tycker jätte mycket om vår mödrarådgivare i Ingå, så måste jag säga att jag hoppas vi inte syns nästa vecka, haha.

             

Publicerad 30.08.2013 kl. 16:13

Zonterapi

Något överdrivet fiffigt var det nog inte att ta ut ilskorna fysiskt igår. Har nog fått betala idag, och säkerligen ett par dagar till. Så min dag har inte innehållit något särskillt produktivt. Har ungefär bara luggit på soffan och tyckt synd om mig själv.

Mat fick jag faktiskt fixat - sittande på kökspallen. Det blev lite extra som jag passade på att också kasta in i frysen. 

Så bestämde jag mig för att ta ett råd jag fått, och boka tid till zonterapi för att slappna av. Och vilken tur jag hade och fick tid redan idag.

Det var hurja skönt nog att vara på zonterapi. Blev riktigt mojo i huvudet. "Vaknade" nog hastigt sen när hon började trycka på "bebis-kanske-kommer-ut"-"knappen". Och något hände definitvit där inne. Herrejestas har aldrig varit så ofokuserad att köra hem tidigare - trodde hela tiden att vattnet skulle gå. Känslan som jag fick några sekunder före vattnet for med Amanda var helt samma idag, och många gånger. Men nu ser det nog ut som om det inte tänker komma någon bebis.

Få se bara, det kommer väl gå två veckor över denna gång också.

              

 

Publicerad 29.08.2013 kl. 22:25

Boande och så..

Jaa-a vad skall jag säga annat än att jag får väl bara lov att erkänna att jag också kan "boa".

I förrgår var det städning och fönstertvätt

Igår packades BB-väskorna och så fick jag för mig att hamstra halva   butiken hem med mig, för att laga extra mat att frysa in. De som känner mig vet att jag bara lagar mat för att jag måste, och finns det en möjlighet delegerar jag gärna vidare det. Så jag ställde mig och lagade tre skinkfrestelser, varav två åkte in i frysen. Tillika som de åkte in i frysen, så ordnade och organiserade jag frysen. Tjiisus.

Idag då ? Började dagen med att stiga upp före Amanda, för att gå i duschen. När har jag senast stigit upp före Amanda..Måndagen till ära skulle det såklart föras in ett nytt urinprov till labben. När vi kommer hem känner jag att ta itu med att klippa hundens klor ( vilket hunden haaaatar ). Med nyklippta klor for vi alla tre flickor ut på en kort promenad före vi åt mat. 

Efter maten brukar jag min vana trogen slänga mig på soffan och halvsova en stund. Nepp, inte idag. Idag satte jag mig på kökspallen och började laga följande mat - efter att jag just hade ätit en maträtt. Slutresultatet var en extra modell större kastrull med korvsoppa, som kommer åka in i frysen.

Slängde jag mig på soffan efter det här ? Nej. Då redde jag upp allt, och passade på att dammsuga, fast det bara gått två dagar sen sist. 

Cirka tjugo stycken kåldolmar, två skinkfrestelser, fyra kippor med korvsoppa och sen det här vanliga grejerna som extra bröd, en påse köttbullar, lite baguetter, en halv påse klyftpotatis, bär och x-antal grönsakspåsar finns nu i frysen. Jag tror vi klarar oss nu.

Slänger in en extra bild på en blomma som Amanda plockat idag.

Men nu tänker jag slänga mig på soffan och ta det lugnt.. en stund ivf.

             

Publicerad 26.08.2013 kl. 18:25

Väskorna packade.

Eftersom nu läkaren tyckte att det inte tar länge mera före vi får vår baby i famnen, så tyckte jag att det nu var högtid att packa BB-väskorna.

Med i skötväskan finns alltså :

  • En body
  • Byxor
  • En tröja
  • Strumpor, vantar och mössa
  • Blöjor
  • Våtservetter
  • Tuttar ( nappar )
  • Ammnings-skydd
  • Trasa
  • En tunn halare

I min väska :

  • Det fulaste men absolut skönaste mjukisbyxorna, skall ha med ett par extra men de får packas då vi åker iväg
  • Två ammningstoppar
  • Två ammningsbh:n
  • En lös tunn dragkedja-huppari
  • Bindor
  • Lansinoh ( REKOMMENDERAR !!)
  • Hygienprodukter som kan packas färdigt
  • Underkläder och strumpor i flere exemplar

Vid min väska ligger nu en lapp på saker som ännu fattas från väskan, som t.ex tandborste m.m, kamera, akkuladdare, för att hjälpa Dani veta vad han skall packa med ännu om jag inte riktigt är koncenterad .

             

Publicerad 25.08.2013 kl. 11:57

Glaaaad !

Sista läkarrådgivningen undan. 

Även om allt inte var rosenrött, steg jag ändå ut från rummet med voittajafiilis.

RR :110 / 72  p.108

Vikt : + 1,6 kg

Lite för mycket, men inte så konstigt med tanke på hur mycket vätska jag samlat på mig.

Svullnad : +++

HB : 99

Urin : Bobbor, bobbor och bobbor..

Babyns puls : 147-152

Fundusmått : 34,5

För två veckor sedan var det 31, så det har ökat ganska mycket - remiss till ultra för att kolla fostervattenmängden, samt babyns storlek. Läkaren tyckte babyn kändes mera som rv. 39 storlek än rv. 37.

Inre undersökning : Även fast jag inte alls tycker om de här inre undersökningarna, blev jag ändå glad över nyheterna hon gav. Ingen livmoderhalstapp kvar, livmodermunnen nog stängd ännu, huvudet lågt nere. Hennes dom var alltså : det tar inte länge så kommer babyn. JESSJESSJESS !!!! 

Då jag väntade Amanda så fick jag visserligen också domen att babyn nog kommer före beräknat, men tji fick jag mig och det gick två veckor över. Idag sade läkaren att hon tvivlar starkt på att det skulle gå över två veckor, men jag vet ju att ta det med en nypa salt.

Precis som de flesta höggravida kvinnor i detta skede, så börjar det ju ta lite på psyket nu redan. Så jag blev jätte glad över detta besöket och det gav mig kraft att kämpa det lilla som är kvar.

             

Publicerad 22.08.2013 kl. 11:45

Ögonbrynslyft.

Gick igenom lite foton..

Vau, har jag faktiskt sett ut så här ?

 

Vyn ser lite annorlunda ut idag..

Börjar se ganska maffig ut..

Huoh.. Hoppas babyn snart kommer ut.

       

 

Publicerad 18.08.2013 kl. 21:07

Rådis.

Även fast det känns som jag står och trampar på ställe, så går tydligen tiden framåt och åter igen var det dags för rådis-besök.

Man bygger en ganska bra relation med sin mödrarådgivare, och att sedan fara till en vikare är ju inte riktigt samma sak. Men visst förstår jag ju också att alla har rätt till semester.

Nå den första frågan man får är ju "Hur mår du". Jag hade ärligt talat lust att börja gråta när jag fick den frågan, men valde att ändå svälja det och svarade försiktigt "nåjaa"..Sanningen är att det känns som om jag drunkar snart, jag vill ha vår baby nu.

RR : 106 / 67 p. 85

Skönt att ha pulsen lite lägre för tillfället.

Vikt : + 1,2 kg 

Svullnad : Yepp

Så de två ovan har lite med varandra att göra.

HB : 93

Ååååååååå... Iron here I come, again. Sku mer än gärna sticka genast till Apoteket oh köpa Floradix, men jag är pank :(

Urin : Leuk 3 +

Åååååååå...

Fundusmått : 31

Pulsfrekvens : 130-140

Annat : Har haft en sån känsla av tryck i underlivet, samt nu sjuka sammandragningar, så på min egen begäran gjorde hon en inre undersökning. Babyn ligger jätte lågt nere, och allt är mjukt där nere. Så att jag kännt ett enormt tryck är inget konstigt.  Så en liten glimt av ljus, kanske kanske vi får vår baby snart. Hoppas hoppas hoppas.

            

Publicerad 12.08.2013 kl. 14:59

Tävling !

Nu är det inte så länge kvar mera av denna graviditet.

Så vi ordnar en liten tävling.

Skriv i en kommentar nedan ;

  • När tror du babyn kommer ?
  • Tror du det blir flicka eller pojke ?
  • Hur lång och hur mycket kommer babyn att väga ?

Lite hjälp skall Ni få. Beräknade datumet är alltså 11.09. Då jag väntade Amanda gick jag över tiden fulla två veckor och blev igångsatt. Då Amanda föddes vägde hon 3,6 kg och var 51 cm lång.

Då babyn kommit till världen, kommer jag gå tillbaka till detta inlägg och se vem som gissat närmaste rätt och kommer kontakta personen och skicka ett litet pris.

Gissa Gissa !!!

Kom ihåg att lämna e-post adress om vi inte känner varandra.

        

Publicerad 11.08.2013 kl. 12:00

Oivoi.

Jaha, jag sku liksom publicera lite andra bilder med kommande text, men jag kan inte hitta kameran någonstans.

Nåjoo, i varje fall så här under min tid som sjukledig och mammaledig har jag utvecklat en förkärlek till bantningsprogram. Till en av favoriterna hör "Extrem viktminskning" med Chris Powell.

Oh, så lycklig jag blev när det kom två nya avsnitt efter varandra här på kvällen. Så jag bunkrade upp med poppisar och ett glas modell större cokis. Hah, det är ju precis så man skall göra, jo. 

Medans bruden i tv:n minskade i vikt och mina poppisar i påsen också minskade, kommer ju alltid samma tankar i huvudet. Så strongt av de som är med i programet. Man blir själv inspirerad och ser lite på poppis-påsen man just ätit och ångrar sig en aning. Jag fantiserar mig själv utan denna höggravida mage, ute på raska länkar, träning i punttis tills man är grisrosa m.m. Vad jag längtar.

Med huippuhyvä telefonkameralaatu, gjorde jag det bästa av situationen och for ut på vår ( min och dogis)  rutinerade kvällslänk med gubb-rocken dånandes i hörlurarna och det kändes t.o.m så bra att jag gick lite extra snabbt idag. Hastigt drogs jag dock ner på jorden och slutrakan var inte så vacker med ryggvärk och en pissblåsa som var nära att spricka. Men motivationen och längtan till att se mina egna kilon rasa på vågen är fortafarande desamma. Vad jag längtar tills jag är tillbaka i min gamla kropp, kroppen som dessutom skall passa in i brudklänningen som hänger och ser så fin ut där i gästrummet.  

Nu ska jag och min höggravida mage göra det vi gör bäst - ligga på soffan och se på tv.

           

Publicerad 10.08.2013 kl. 22:13

Första dagen

Idag är första dagen av min mammaledighet. Ett nytt kapitel i livet har börjat. Nu känns det verkligare - jag får faktiskt barn snart. 

Idag är också första riktigt dagen som Amanda var på dagis, så som hon nu kommer vara fem timmar, tre dagar i veckan.

Förde henne till överrenskommen tid dvs. klockan tio, blev där till lite över elva, sedan sade vi hejdå. Tyvärr gick det inte utan tårar. Hon lekte snällt tills jag backade bilen, då sprang hon till staketet och började gråta. Fast hjärtat ville att jag skulle stanna bilen och fara tillbaka in på gården med henne, så körde jag iväg med tårarna brännandes. Kände mig hemskt.

Det enda jag gjort idag - min första dag som mammaledig är att vila och bädda babyns säng.

Klockan blev snabbt tre och jag fick fara och söka Amanda från dagis. Då jag steg in genom dörren satt de och åt mellanmål, så jag höll mig lite i gömman tills hon ätit färdigt. Då kom en mycket glad flicka springandes i min famn och jag fick många kramar och pussar.

Fast det hon blev ledsen då jag åkte, hade hon lugnat sig efter en stund och sedan fortsatt och leka. Hon hade ätit maten duktigt också. Någon dagssömn hade hon inte sovit, men det behöver hon inte heller. Överlag hade dagen gått riktigt bra och hon hade varit snäll.

När vi kom hem på gården - då skulle hon tillbaka till dagis. Så tydligen har hon nog en positiv bild av platsen fast hon blev ledsen då jag åkte.

Nu skall jag hålla om min snart treåring, och medan vi ser på Askungen höra hur regnet drippar mot taket.

          

Publicerad 07.08.2013 kl. 15:43

Rensar huvudet.

Nu måste jag rensa lite.

Det är ju grym baby-boom just nu, åtminstone i mina kretsar. Nu börjar alla ha fått sina små. Var och varannan dag ser man "Äntligen kom vår efterlängtade..." -statusar på fejsboken. 

Nu vill jag också. Nu börjar jag färdig med den här graviditeten. Nu har tycker jag att babyn så småningom skulle få komma. De är inte så roligt att inte få sova på nätterna. Är mera vaken på natten, än sover. Vessan skall besökas åtminstone fem gånger per natt. Jag vaknar VARJE gång jag behöver vända mig för det tar sjukt i bäcken. Sen är det ju sommar - jag har så inihe***tes hett och man behöver inte vara gravid för att veta hur jäkligt det kan vara att ha för hett då man försöker sova.

Samtidigt är jag ju helt dabbig, för igentligen vill jag att tiden skall stanna för en stund så jag får njuta den sista tiden med Amanda. Samtidigt ifrågasätter jag min roll som tvåbarnsmamma.

Om man får säga själv, så tycker jag att jag är en ganska duglig mamma åt Amanda. Men du kan bara anta hur det komma vara sedan som tvåbarnsmamma, du kan inte veta exakt hur det blir före du är i den situationen. Tänk om jag inte alls blir bra tvåbarnsmamma..

Sånt rör sig i mitt huvud, tillika som jag inte vill vänta en sekund till på att få vår andra efterlängtade ädelsten i famnen.

Tassighet i högsta grad..

         

Publicerad 06.08.2013 kl. 20:47

Mami gogo - A beautiful body haaste

Det är många som deltagit i utmaningen- A beautiful body.

Min första tanke var ; Absolut inte. 

Men sen börjde jag fundera lite, och lite till. Varför inte ? Det första svaret i mitt huvud var ju såklart "jag har så ful kropp". Men så såg jag denna video - och jag ändrade min åsikt.

Tyvärr så fick jag inte lika fina bilder som de andra fått eftersom jag inte hade nån som tog foto.

Redan så långt bak som i lågstadiet har jag inte ansett mig själv vara vacker alls. Efter att jag fick Amanda var det som om nån slagit en spade i mitt huvud - vilken kropp jag blev kvar med. Främst syftar jag då på all övervikt som inte magiskt försvann av sig själv. 

Efter ett år var mitt mål nått, jag hade gått ner sjutton kilo. Då var jag rätt så nöjd med mig själv faktiskt, men absolut inte så nöjd att jag skulle ha klätt mig i bikini framför andra människor än familjen. Fast jag gick ner alla de kilon, hade jag ändå kvar extra skinn som bara inte lossnade. Som en degklump.

En degklump full med ärr var det. Ärren har inte stört mig i den mån som degklumpen gjort, men visst har jag lite många gånger avundat de som inte fick ärr.

Nu efter så här länge har jag accepterat att jag aldrig kommer få min gamla kropp tillbaka, men jag lever inte det livet mera heller. Det vackraste som finns är i mina ögon såklart mina barn. Och jag har skapat dem - de vackraste i mitt liv. Med det i bakhuvudet kan jag hålla huvudet högt.

Ett otroligt projekt detta.

       

Publicerad 01.08.2013 kl. 22:33

Rådis.

Bättre dagar har man ju haft. Har ungefär varit lika trevlig som en disktrasa idag. Och har nu igentligen inte ens nån ordentlig orsak att vara sur, bara en massa smått som samlat sig.

Nåjoo idag var det dags för rådgivning igen. 

RR : 97/65 p. 108

Hatar när pulsen skall vara så hög, det känns så obehagligt.

HB : 108

Jippiii !

Urin : Togs inte idag, skall till labben imorgon igen , surprise surprise. Jag och labbtanten börjar bli riktigt goda chomisar.

Vikt : + 2, 3 kg

Ett av irritationsmomenten idag. Det finns ju en vettig orsak till att ha ökat så mycket som det gjort som jag inte kan rå för, men det är ändå inte roligt att se såna siffror. Fast jag beslutat att försöka att inte bry mig så mycket om vikten nu, så kan jag ändå inte låta bli att bli svettig av tanken att jag skall kämpa ner alla kilon också.

Fundusmått : 31 cm

Babyns pulsfrekvens : ~ 145  

Svullnad :

Har börjat samla på mig vätska nu, mest till kvällarna. Så pass mycket att min förlovningring nu får ligga på hyllan, och några andra skodon än crocs kommer inte på tanken.

Annat : Nu skulle jag inte orka vara gravid mera. Under mindre än en vecka så har tre av bekanta fått sina små, så det har fått mig att längta ännu mera tills vi får vår lilla i famnen.

Sömnen kan man inte hurra över, sover så dåligt just nu. Vaknar så fort jag skall vända mig, det gör ont i bäcken då man vänder sig och så skall man såklart upp på vessan hela tiden.

Jag har blivi helt otroligt klumpig. Magen tar i överallt. Jag spiller en massa. Jag tappar saker.

Nu får jag ju lite illa till vara, för jag har klagat så mycket ovan. Men jag tänker inte bygga upp någon fasad heller. Klart jag är tacksam och lycklig för att vi har möjligheten att få egna barn, men ibland tar hormonerna över.

         

 

Publicerad 30.07.2013 kl. 21:28

Drömmar

Alla vet att man kan få underliga drömmar då oftast om babyn man väntar, medan man är gravid. 

Kommer speciellt bra ihåg ett par drömmar jag hade då jag väntade Amanda. Den ena handlade om att jag glömt henne någonstans och kom inte ihåg vart, den andra att jag gick genom ett kallt och blåsigt Ekenäs med en naken bebis i vagnen , jag hade alltså glömt att lägga på bebisen kläder. Vaknade båda gångerna genomsvettig med full panik för att sedan konstatera att jag fortfarande var gravid och kunde somna om.

Nu medan jag väntar Amandas lilla syskon, har jag inte haft såna drömmar alls, MEN jag har haft flere nätter i rad drömmar om att jag glömt Amanda. I natt drömde jag att Amanda sov dagsömn ( irl gör hon inte det mera ) och jag var barnvakt åt en arbetskamrats bebis som också sov. Jag såg i kylskåpet att jag behövde kördbärstomater och tänkte att jag kilar hastigt in i butiken( som var i grannens hus), men sen börja mittiallt allting gå jätte trögt och jag slapp inte framåt på något sätt och när jag äntligen slapp ut från butiken hade det gått flere timmar. Jag hade full panik att springa hem, men som vanligt i drömmar så kan man mittiallt inte springa. När jag kom hem var båda barnen borta. Efter många om och men ringde jag min arbetskamrat som hade ungarna hos sig. 

Vaknade med ett ryck, genomsvettig och pulsen på topp. Jag trodde helt på allvar att drömmen var sann. Efter en stund sansade jag mig och påminde mig om att det bara var en dröm. 

Har haft flere liknade drömmar - alla handlar om att jag glömmer Amanda. 

Så här hastigt låter det vettigt att jag då skulle vara rädd för att glömma bort Amanda, då hennes syskon kommit. 

De här drömmarna är verkligen obehagliga att ha, så hoppas de slutar snart..

      

 

Publicerad 21.07.2013 kl. 19:43

Syskon-vagnen.

Redan tidigt i graviditeten fyndade jag en relativt billig begagnad syskonvagn och köpte den genast. 

Här har jag också nämt vagnen. En stund efter att jag klickat hem liggdelen så ångrade jag köpet och valde att skjuta upp det. Nu i början av veckan hittade jag en svart begagnad liggdel till vagnen. Så i förrgår sökte vi den. Tvättade upp allt som kunde tvättas på vagnen och nu är den färdig att användas.

Nu är det bara resten kvar, haha. 

         

Publicerad 20.07.2013 kl. 22:04

Rådis-besök.

Så var det dags för rådgivningsbesök igen. 

RR :105 / 64 p. 102

Inget nytt att det är på lägre sidan och pulsen hög.

HB : 97

Det där förbannade HB. Tack sa man jo.. Här äter man de där magfördärvande jäklarna och inte att det ids stiga. Och jag har ätit dem så som man skall äta dem, dvs inte i samband med mat eller 2 timmar före & efter man intagit mjölkprodukter.

Vikt : + 3,9 kg

Nåjoo kan inte säga att jag är jätte förvånad. Jag är konstant hungrig. Hela vikten ligger nu på ca. + 7 kg, så det är riktigt normalt.

Svullnad : Inte så farligt. Visst känns det i fötterna då det varit jätte varmt och jag inte druckit tillräckligt, i synnerhet på kvällarna. 

Urin : Fanns en del igen. Kommer inte håg vad allt det var. Blev satt på vidareodling.

Fundusmått : 28 cm

Babyns hjärtfrekvens : 130-150

Annat : Ingen överraskning att jag inte slipper tillbaka på jobb, skulle haft jobb en vecka ännu. Mödra rådg. frågade om tankar kring förlossningen, men jag har inga vidare funderingar. Jag litar på att min kropp. Ingen idé att ta stress för du kan sist och slutligen inte påverka så väldigt mycke - kroppen sköter det själv och när jag tänker tillbaka på förra förlossningen , var jag som maktlös. Kroppen skötte det själv, det var som om jag svävade ovanför bara.

Något jag tog upp är det att Amanda har blivit bebis pånytt, hon skall dricka ur tuttflaska ( som hon inte använt den hon var ca. ett år ), hon kryper på golvet, hon skall endast vara i min famn. Det som jag finner mest jobbigt är dendär famn-grejen, eftersom jag tycker det är lite tungt att vara som det är och sedan att gå med henne i famnen hela tiden blir för tungt. Mödra rådg. lugnade och sade att det är en helt normal reaktion hos storasyskonen, och att det går över. 

  

 

Publicerad 05.07.2013 kl. 11:59

Andra barnet.

Det här med att vänta andra barnet är på så många sätt annorlunda från att vänta första. Fast glädjen är lika stor, så är det ändå annat.

Då jag väntade Amanda hade jag vid det här laget ALLT färdigt. You name it, sängen var fädigt bäddad, BB-väskan packad, skötbordet monterat, babykläderna tvättade och noga sorterade, matstolen var färdigt på sin plats och jaa-a allt var fixat.

Nu - det enda jag har färdigt är kläderna i skötbordet. Sängen vi denna gång skall använda står i Svärmors tvättstuga, resten av sakerna är hemma hos Mamma i garaget. Jag har ännu inte handlat nya tutt-flaskor, nappar, nya bröstgummin m.m. Skötväskan är nånstans i huset, men var vet jag inte. 

Det är ju värsta baby-boomen just nu, iallafall vet jag sjukt många som väntar nu tillika - och de alla har liksom sitt färdigt redan. De "boar" helt för fullt. Vad är felet med mig ? Det här barnet är ju precis lika önskat och älskat som Amanda..

Masun <3

Nåjoo värre bekymmer har ju folk nog haft..

          

Publicerad 03.07.2013 kl. 21:54

Lojobesöket.

Att vara gravid med stor mage i denna hetta är nog ingen fröjd. 

Jag svettas som jag aldrig svettats tidigare - eller jaa-a har inte svettas så här mycket sen förra gången jag var gravid. Fötterna reagerar också på den här värmen och sväller upp alltid till kvällarna, fast jag häver i mig vatten som om jag skulle få betalt.

Då jag var på uppföljningsbesök till hvc fick jag remiss till Lojo mödra pkl, och idag hade jag tid dit.

RR : 97/69 p. 101 

U-stix : rent.

Fostervattenmängd : Normalt

Fostrets vikt : 1314 g

Annat : Själva orsaken till besöket var ju mitt låga HB, och nu ordinerades jag ännu mera Obsidan och sedan magmedicin. De som ätit Obsidan vet att det inte är den magvänligaste medicinen. 

Fick remiss till labben och skall nu beställa tid dit om ca. två veckor, sedan bokade vi en telefontid med läkaren, som då ringer och berättar labsvaren.

Läkaren var JÄTTE bra ! Undersökte jätte noggrannt och var jätte trevlig. Medan vi väntade på att se om babyn övar andingsrörelser, visade hon lite annat som babyns ben och mätte allt möjligt.

Masun <3

  

Publicerad 27.06.2013 kl. 20:16

Uppföljning.

Senaste besöket till mödrarådgivningen, blev jag satt på två veckors sjukledighet för att mitt hb var 98.

Obsidan, järntabletter har jag nu ätit dessa veckor och dessutom vilat. 

Idag var då uppföljningen.

RR : 120 / 58 p. 73

Betydligt bättre än tidigare. Skönt att pulsen också sjunkit.

Babyns hjärtljud : 130-155

Och så mättes ju såklart HB : 99

99 !!? Blev så förvånad. Hade förväntat mig bättre. Här har man ätit dessa illaluktande, illasmakande och magfördärvande pillrena och så har det stigit från 98 till 99..

Före förra besöket var jag jätte trött och hade svårt att hålla mig vaken t.o.m när jag körde bil, men nu har jag varit piggare tycker jag själv åtminstone. Trött är jag nog ännu men inte på samma sätt som då.

Ytterligare två veckors sjukledighet och en remiss till mödra. pkl i Lojo blev det. 

Tänkte bjuda på lite magbilder :

I April såg jag ut så här. Kommer ihåg att jag kände mig som en kossa då, fast jag var väl medveten om att det inte är något jämfört med fiilisen man har senare i graviditeten.

Nu, två och en halv månad senare :

Framifrån. 

Nu, NU börjar jag känna mig stor.

Så där annars om graviditeten :

Andfåddheten och känslan att inte få luft ordentligt känns lite jobbig. Något jag också upplevde med Amanda, men då fick jag riktigt panik när det kändes som om man inte fick luft. 

Babyns rörelser börjar bli ganska kraftiga och det kan ta riktigt ont om babyn ger en ordentlig spark mot revbenen. Något som känns jätte lustigt är när babyn rör på sina fingrar, då kan jag ibland känna det och det kittlar.. De är lite småroligt. Hicka har också babyn ibland, hela magen hoppar till då.

Något som inte ha besvärat mig på en tid nu är foglossningarna, men nu när jag liksom har tagit det lugnt och gått endast korta och långsamma promenader - så har foglossningarna kommit tillbaka. Dock inte lika sjuka som tidigare.

Nu tycker jag att tiden skulle kunna gå med racerfart, så vi skulle få vårt lilla knytte i famnen.

    

 

 

 

Publicerad 19.06.2013 kl. 14:57

Kunde inte hålla mig !

Hej !

Har de två senaste dagarna faktiskt försökt att bara vara, inte göra något. Slappa.

Har nästan lyckats. Igår slappade jag faktiskt hela dagen men så fick jag ungefär den här tiden för mig att rengöra kylskåpet. Sen såg jag att vårt roskis-skåp såg ut som "Hej, kom o hjälp mig" - så jag rengjorde de också.

Idag, gjorde jag också ett tappert försökt.

Jag och Amanda var till Candis på spontan-dejt med Daniela & Felicia.

Blev omelett-lunch.

När vi kom hem hittade Amanda en 1:ans blöja som jag sparat som minne ( oanvänd såklart), och jag tänkte nästan ta till tårarna. Så liten. Efter det här somnade Amanda. Då kunde jag inte hålla mig längre.

Jag sorterade och ordnade babykläderna. Så nu är skötbordet laddat med babykläder. Så pyttesmå kläder.

Till vänster är en skjorta Amanda nu använder. Till höger är en body Amanda hade då hon var nyfödd. Helt otroligt, hur man "glömmer" hur liten Amanda varit.

Vad jag längtar att få "Lilla" i famnen, vad jag längtar på att få sätta "Lilla" i Storasysters famn. 

 

Publicerad 14.06.2013 kl. 21:57
 
Kallas Cessi. 
Tjugotvå år.
Mamma åt Amanda & Madeleine.
Gift med Dani.
Skuldsatt husägare.
Jobbar som mentalvårdare.
Har en svaghet för vackra ting, gubbrock och avocado-smörgås.